lördag 5 januari 2008

Fear of the dark

Drömmar är intressanta saker... Varför måste hjärnan bearbeta hajar, dinosaurier och orcher på natten? Tänker jag inte tillräckligt mycket på dem i vanliga fall? Jag gillar att mina drömmar ofta stoppas när jag dör eller går genom fel dörr - precis som i ett TV-spel, och jag får börja om från någon typ av omstartsplats och prova på ett annat sätt tills jag klarar det... Varför fungerar inte livet på samma sätt? Jag har väldigt sällan mardrömmar, om jag vaknar av en mardröm involverar den oftast de personer som står mig närmast och inga monster. Det är som om hjärnan vet att det inte är riktiga monster, jag vet inte hur många gånger jag blivit uppäten, jagad eller varit den som jagar dessa monster i natten. Jag skulle kunna skriva hundratals böcker med alla de fantasier jag har på natten. Sedan tillkommer ju alla de som alstras på pendeln när jag har tråkigt.

Hehe, jag kommer ihåg den drömmer jag hade om mina hajar som jag hade tränat som pokemon-figurer... "nu sätter jag in den stora kraftiga hajen med endast en stor huggtand som genomborrar hjärnan i ett nafs - go sweetie..."

jag är inte normal...
Dagens låt: Mustasch - Bring me Everyone