Dag 1 Seattle

Dagen börjar med att vi går upp tidigt och per automatik trollar fram ett duschschema som innebär att äldst duschar först. Av någon anledning hålls detta schema hela semestern, måste ha utkristalliserats redan i unga år. Vi träffar Donnan och Ingenjören kl 7.30 utanför hotellet och de ser trötta ut, förståeligt eftersom det är lördag och man oftast brukar ha sovmorgon och inte släpa runt på morgonpigga turister. Morgonen startar med frukost på typisk amerikansk frukostrestaurang. Vi blir lite förvirrade av den enorma menyn och jag minns svagt att jag litade blint på mitt sällskap sist jag var i USA när det kom till frukostmenybeställningar. Byäldsten och Vonstryk känner att de har ett ungefärligt hum om hur det funkar och jag ger servitören min frukostbeställning. Hon vänder sig sedan till Byäldsten som direkt replikerar " Samma som hon" och pekar på mig i ren chock. Servitören vänder sig sedan till Vonstryk som säger "samma som dem" och ser väldigt nöjd ut. Well, de gjorde inte om det efter det :) Inte för att jag beställde något konstigt, utan mest för att det var roligare att prova något annat än toast, bacon, hash browns och ägg.

Efter frukost var det dags för promenad genom stan, vi kliver ner till Olympic Sculpture park där vi med fulla, mätta magar tittar på när ett tiotal personer tränar cross fit genom att ligga och kräla på grusvägen i armhävningar och situps. Kändes bra att vända dem ryggen och istället inspektera den röda kolossen som står i parken. Någon sade att det skulle vara någon typ av fågel, man kan läsa mer här om man är intresserad: http://www.seattleartmuseum.org/visit/OSP/AboutOSP/default.asp

Vi kliver vidare och vandrar förbi ett metallträd som någon har planterat i parken:

Vi fortsätter förbi Space Needle, går via monorail ner till ett doughnutcafé där en enorm mängd munkar köps för att ha med på utflykten som snart ska starta. Donnans och Ingenjörens lya ligger i ett hus som inte riktigt påminner mig om ett svenskt bostadshus. I bottenvåningen finns en stor lobby med restauranger, caféer och butiker, ska erkänna att jag bara minns att det var massor av människor och det kändes som att gå i en galleria. Lägenheten har utsikt över en grop med grävmaskiner, men det nya huset kommer ändå inte skymma utsikten österut helt. Vi åker ner i källaren och baxar in oss i en zipcar för att åka ut på äventyr. http://www.zipcar.com/ Det är en så bra idé, jag önskar att det fanns en bilpool i mitt område också, måste kolla om det finns. Man loggar in på internet och bokar en bil och så går man ut på stan och hämtar den. Bostadshuset värdparet bor i har några parkeringsplatser i källaren vikta åt zipcars så att de som bor i huset kan hyra dessa enkelt. Man lånar från en plats och lämnar tillbaka på samma plats. Väldigt enkelt.

Vi åker österut  till Snoqualmie falls ( http://www.snoqualmiefalls.com/ ) och tar lite bilder. På vägen dit åker vi förbi nybyggda områden som ser väldigt skandinaviska ut. Även naturen känns väldigt bekant, känns som hemma :)

Något jag reagerade på när jag var i Seattle är att människor man möter på gatan ser väldigt skandinaviska ut om man jämför med t ex New York som är betydligt mer blandat. Vi hörde dock svenska, norska och danska betydligt oftare i New York än i Seattle. Nåja, efter fallen åker vi vidare till Woodinwille som ligger mitt i ingenstans känns det som. Vi kör genom skog och fält och små samhällen på vägen dit.

Där finns flera vingårdar och även ett ölbryggeri. Vi besöker en av de större vingårdarna som hette Chateau Ste Michelle Winery och spanar in alla saker man kan köpa, förkläden till vinflaskor, glas, underlägg, tavlor, flaskor, skålar, korkar, tröjor, tyger, picnic-korgar. Vi äter lunch på ölbryggeriet och provsmakar deras öl. Glasen rymmer ca 2dl.

De bärnstensfärgade var mina favoriter, har lite svårare för de riktigt mörka och de ljusaste är lite trista i längden. Efter lunchen var det dags för vinprovning, vi började med denna lista som ni ser på bilden:

Vi köpte ingen flaska på detta ställe, men på nästa (http://www.alexandrianicolecellars.com/) köpte jag en flaska vitt som var mycket gott.
http://cart1.bloyal.com/Alexandria/AlexandriaWebStore/ANCELLARS/WHITES/819/2012-Shepherd%27s-Mark
Donnan upplyste mig även om att Viognier är den bästa druvan att göra vin på. Jag är benägen att hålla med, den var väldigt bra.

Vi åker tillbaka till Seattle efter att ha svängt förbi ett whiskeybryggeri som tyvärr stängt för dagen. Eftersom vi har lite jetlag så tar vi en lugn stund på hotellet innan vi går över till värdparets lägenhet för middag. Dock är vår jetlag ganska ordentlig så vi får ge oss några timmar senare. Många intryck från dagen och att träffa nya människor gör hjärnan trött och vi somnar fort.

Sail!!

Ett inlägg emellan alla frekventa USA-blogposter är en berättelse om en liten uppenbarelse jag fick i biomörkret i fredags. Innan filmen började (såg Captain Phillips) så kom några trailers om andra filmer man eventuellt kunde finna intressanta, och den ena var accompanjerad av en musik som fick mig att falla fullständigt pladask. Det var en trailer för The Councelor som lyckats få till en 10-poängare genom att kombinera väldigt många bra skådespelare i en och samma film (bara det skulle vilja få mig att se filmen) och lägga på låten Sail från Awolnation. Jag vet inte om jag hört den förut men på något sätt kändes den otroligt bekant och på samma gång ny. Precis så där som det känns när något är väldigt rätt. Nu lyssnar jag på den hela tiden :) o jag är så nöjd o längtar tills jag ska se filmen även om denna låten kanske bara finns med i trailern och hela filmploten är avslöjad i teasern.

Awolnation:
http://www.youtube.com/watch?v=PPtSKimbjOU

The Counselor:

http://www.imdb.com/title/tt2193215/?ref_=fn_al_tt_1

Så startar äventyret

Nå, så har dagen kommit då jag ska uppdatera alla med vad som hände på USA-resan. Jag skrev "dagbok" för att komma ihåg allt, det är tur det för jag hade glömt hälften om jag inte gjort det. I efterhand inser jag hur mycket intryck vi faktiskt fick och hur mycket som man glömmer för att sedan genast minnas igen på grund av ett enda litet ord eller en bild. Nåja, här är en sammanfattning och några bilder att ackompanjera upplevelsen. Jag har delat in resan i flera inlägg eftersom det annars skulle bli alldeles för mycket text och bilder för ett blogginlägg och istället borde ges ut i bokform.

Resan startar en sen torsdagskväll i September 2013, jag har precis lyckats packa min väska lagom tung och blivit serverad en middag som jag planerat men inte lagat. Jag hade hjälp av två minions som lagade mat medan jag packade min väska och ojade mig över om väskan var för stor och jag eg skulle ha en mindre väska med mig. Då väskan är färdigpackad inser jag att min packning inte får plats i den mindre väskan men att den stora väskan är större än nödvändigt så jag är inte helt nöjd. Mina minions är dock mycket väluppfostrade och lagar utsökt middag efter mina instruktioner. Den ena minionen kan kallas Byäldsten och den andra föredrar Vonstryk och kan hittas här: http://vonstryk.deviantart.com/gallery/ där även en del bilder från resan ligger.

Jag blir beordrad att vara förare då Byäldsten inte vill köra bil i Stockholm, hade något med dåligt ljus och trafik att göra vilket är ganska essentiellt då man kör bil på kvällen. Färden går bra och vi sover på madrasser hemma hos Vonstryk för att på morgonkvisten ta en tidig förbeställd taxi till flygplatsen. Vi är där i god tid och jag tror aldrig jag varit igenom incheckning och säkerhetskontroll så snabbt vid utlandsresa med stort bagage någonsin. Eloge till Arlanda som trots enorma amerikanska säkerhetskontroller lyckats göra det smidigt. Tror jag blev kontrollerad fem gånger för antingen pass, boarding pass, eller väskornas innehåll innan vi kliver på planet. Det började redan innan incheckning, vi blev kontrollerade för att ens ställa sig i kön till incheckning :) Nåja, någon timme i taxfreen gav mig tid att boosta godisförrådet jag hade med mig till de svultna utvandrarna Donnan och Ingenjören ( http://belltown98121.blogspot.se/ ). En bild på ursprungsförrådet ser ni nedan. Toppar med djungelvrål och ännu en påse med gott o blandat. Killen i kassan på ICA kollade lite konstigt på mig när jag handlade detta tillsammans med potatis och kyckling men han sa inget, han var väluppfostrad och professionell men hade antagligen funderingar över hur mycket godis en person egentligen kan äta utan att dö av sockerchock.

Inser nu att jag inte ens börjat komma in på resdagboken än och att det antagligen kommer bli ett inlägg per dag i denna takt på skrivandet...

Väl ombord på planet så blir vi serverade salta pinnar i kringelform och valfri alkoholfri dryck i väntan på lunchen som består av kött o potatis. Jag avverkar tre filmer, först Iron Man 3 som var bättre än väntat men lite knepig och hade en plot som inte riktigt blev logisk. Därefter kollade jag på The East med Alexander Skarsgård och Ellen Page (en film med dem två kan inte vara dålig rent estetiskt) och blev återigen överraskad över att filmen var helt ok. Sedan såg jag G.I. Joe Retaliation och minns inget av den så jag antar att mitt intryck inte var överväldigande. Efter det valde jag att inte se fler filmer utan lyssna på musik istället. Under oss mötte Atlanten den nordamerikanska kusten.

När vi landar i New York på Newarks flygplats 8 timmar senare blir vi återigen förvånade över hur snabbt vi kommer igenom tullen, trots major screwup av tullpersonalen blir vi accepterade som ofarliga turister och släpps igenom spärrarna för att hämta väskorna (ena instansen delar på en familj, den andra kräver att man ska gå tillsammans). Vi går igenom fler säkerhetskontroller och det är ingen kö!? Detta är ovanligt. Sedan har vi fyra långa timmar på flygplatsen i väntan på nästa flyg som ska ta oss till Seattle. Vi spenderar tiden med att desperat försöka surfa på flygplatsens otroligt dåliga wi-fi och att försöka komma på var vi ska äta. Nästa flyg består av 6 timmars slöande utan mat på bästa middagstid. Det blir en delad kycklingsallad och till efterrätt en fruktsallad fylld med knepiga melonbitar, är inte säker på att allt var melon, de orange bitarna kan ha varit papaya. De var ingen höjdare. Vattenmelonen var god men vet inte om Byäldsten och Vonstryk var så nöjda över att de bitarna försvann så snabbt.

Väl på planet mellan New York och Seattle så visas After Earth med Will Smith och hans son. Vonstryk såg den på vägen över Atlanten och rekommenderade den inte. Jag tittar på bilderna utan att lyssna på ljudet utan lyssnar på musik ist. Känns som om jag inte behöver ljudet för att inse vad som händer/sägs, den känns tråkig och förutsägbar. Somnar och vaknar om vartannat med Lynx och Phutureprimitive i lurarna. Resan känns inte alltför lång ändå och vi landar trötta i Seattle runt sex på kvällen lokal tid, dvs ca kl 3 på natten svensk tid. Då har vi varit på resande fot i 20 timmar. Efter att vi hämtat ut väskorna letar vi, efter Donnans instruktioner, efter en man i varselväst som ordnar taxis till resande turister. Vi finner honom i ett parkeringshus efter diverse omvägar och blir hänvisade till en minibusstaxi med en glad man som beklagar sig över vädret, det har börjat ösregna idag "vilken otur för er". Heh...

På vägen in till downtown Seattle möts vi av en vägg av regn, vi ser knappt något genom rutorna. Är taxin vattentät? Hade känt mig lugnare med Duck Tours fordon faktiskt (mer om vad detta senare men för den vetgiriga finns info här: http://www.ridetheducksofseattle.com/). Vi kommer fram till hotellet, checkar in, dumpar väskorna på hotellrummet och går ut på stan för att inhandla lite snacks till middag. I affären hittar jag även denna spännande produkt som jag tog kort på. Blev tvungen att googla det: http://drinkneuro.com/

Vi skippar neuro-drickan, sköljer ner snacksen med klorerat kranvatten och somnar ganska snabbt med ett regnigt Seattle utanför hotellfönstret.