2 dagar i Siem Reap

Ska man slå runt så ska man göra det ordentligt. Punkt. Den tappra kärnan på tre hade bestämt träff i lobbyn kl 11.30 men bara en dök upp. Jag kom upp sent så jag misstänkte att de andra hängt på några andra för att fördriva dagen så jag och min betongkeps gick till en supermarket och handlade frukost o vatten. Väl tillbaka på hotellrummet och en uppäten frukost senare så tänker jag att jag ska gå till nationalmuseet, lite senare, efter en tupplur. Jag vaknar av ett meddelande på telefonen där den andra tredjedelen av gänget förklarar att de inte alls försvunnit iväg utan bara somnat och inte vaknat. Så vi ändrar planerna och går ut o letar efter något ställe att äta frukost/lunch på. Vi hittar efter mycket om och men ett litet café med konstgräs på golvet och mysiga sängar att sitta i. Jag beställer en pizza toast med skinka och ost och det smakar lite som Uncle Bens hawaiisås med skinka och lite ost på. Funkar men ingen mersmak.

Efter frukostlunchen försöker vi hitta ett hotell med pool och kliver in på ett litet hotell som vi blivit rekommenderade lite längre ner på gatan men det är fullt och poolen är liten. Vi letar därefter efter ett annat hotell med pool som ska ligga längs med huvudgatan men hittar det inte. Vi kliver in på ett superlyxigt hotell istället och promenerar vant in till poolområdet för att kolla in faciliteterna. En person i sällskapet är inte nöjd med solläget så vi bestämmer oss för att gå vidare. Vi hittar till slut ett hotell med ok pool och tre solstolar lediga. Det finns sol men mest på väggen mitt emot, solen är på väg ner i alla fall så vi gillar läget o slår oss ner. Badar lite och går sedan sakta hemåt. Vi inser att semester-mode har slagits på då gånghastigheten är väldigt långsam.

Efter dusch på vårat guest house möts vi upp i lobbyn och tar några tuktuks ner till andra sidan floden där man har dekorerat vackert med massor av ljusslingor runt träd och lampor. Vi går till en restaurang som jag i skrivande stund glömt namnet på men de serverade thai och khmermat som var otroligt god. Rekommenderas. Efter middagen går vi längs vattnet och hittar Hard Rock Café där några köper t-shirts. Sedan promenerar vi längs pub street och kollar in försäljningen av prylar i Night Market för att därefter gå hem.

Följande dag startar tidigt. Jag kliver upp 04.40 för att hinna ner i lobbyn till kl 5. Vi hyr en tuktuk som ska skjutsa runt oss hela dagen i Angkor Wat och åker till biljettförsäljningen. Det känns som om hela stan är på väg för att se Angkor Wat i soluppgången som ska inträffa 06.24. Att köpa biljett går väldigt smidigt jämfört med visaproceduren, funderar allvarligt på om det beror på att visaproceduren sköttes av män och biljettförsäljningen av kvinnor... Inte lika mycket prestige och mindre mängd händer som ska vara med och pilla på varje detalj.

Vi blir körda bort till Angkor Wat i mörker men man ser var vägen går pga alla bilar och tuktuks vars lampor bildar en myrstig bort i fjärran. Vi promenerar över en bro och mobilernas lampor fungerar som ledljus bland alla snubbelstenar. Det är otroligt häftigt att gå där i mörkret och bara ana strukturen på stentemplet man har framför sig. Ju ljusare himlen blir destå mer ser man, sten för sten blir tydligare. Konturen av Angkor Wat anas i början och blir otroligt papmpigt i svagt ljus. Vi ställer oss tillsammans med alla andra turister på gräset framför templet och det kommer fram en liten pojke som vill sälja oss frukost. Det tar vi tacksamt emot och vi beställer in kambodjanskt te och en baguett mett ost och grönsaker. Att ha frukostpicnic i gräset och samtidigt se Angkor Wat framträda i gryningsljuset var underbart.

Eftersom vi kl 9 har en guidad tur av Angkor Wat inplanerad så lämnar vi stället för att återkomma senare. Vi hade hört talas om en luftballong och såg den också från picnicgräset så vi tar sikte på den. Vår chaufför hittar oss enkelt bland alla turister vilket för mig är otroligt, men vi är tre tjejer så det är kanske inte helt svårt att känna igen oss. Dessutom så gör de ju detta varje dag så de har nog knep att känna igen folk på. Vi åker upp i ballongen som sitter fast med vajer i marken och stiger till 180m höjd. Därifrån ser vi hur dimman ligger som en slöja över skogen runt om Angkor Wat och de andra templen och ruinerna. Detta har ju ändå varit en miljonstad en gång i tiden men boningshusen var av trä så de är borta, bara stenkonstruktionerna finns kvar. Utsiken är härlig.

Vi åker sedan till Angkor Thom som har torn med ansikten åt flera håll och vi klättrar runt i ruinerna, in och ut ur små run och gångar. På vissa ställen finns buddhastatyer med utsmyckningar som sjalar eller blommor och man har tänt rökelse som sprider sig i rummen.

Efter Angkor Thom åker vi tillbaka till Angkor Wat och tar en fika innan den guidade turen ska börja. Vi möts under ett träd och promenerar sedan genom hela området. Det är sjukt varmt ute i solen så det är skönt när vi kommer in i byggnaderna. Väggarna är dekorerade med historier och restaureringar ses här och var. Vi blir guidade ända till trappen upp till högsta delen av Angkor Wat och vi tänker att, ja, är man här en gång så ska man väl upp till toppen. Vi kliver runt hörnet och ser den långa långa kön som slingrar sig bort och inser att, nej, kanske inte ändå... Vi bestämmer att vi går o köper vatten och sedan åker vi vidare till klostret som har bevarats lite så som det hittades för att visa hur raserat och överväxt byggnaderna i Angkor var när de hittades för 150 år sedan. Namnet är Ta Prohm och det var här filmen Tomb Raider delvis spelades in. Det är urhäftigt att se hur träd har vuxit runt stenarna och hur klostret fullständigt invaderats av den omgivande djungeln. För min del var picnicen, ballongfärden och Ta Prohm det häftigaste av det jag såg.

Efter 7 timmar i området känner vi att det är dags att åka hemåt men klockan är ju bara 13... På hemvägen sitter vi alla tre och halvsover i tuktuken och vi bestämmer att vi behöver pool med betjänt för att slappa på eftermiddagen. Vi packar om och beger oss till det hotellet som vi letade efter igår. Vi såg det inte eftersom de hade juldekorerat hotellskylten så man knappt kunde se namnet. Pollen är sval, ölen kall och maten serveras med tillbehövet jamande urgullig katt. Vi hade en lång diskussion där jag konstant sa "nej" och katten "mjau" och alternerade mellan att titta bedjande på mig och suktande på min tallrik med fish and chips... Sen somnade vi allihop vid poolen och tog igen oss efter en lång och intressant dag.

När vi poolat klart återvände vi till hotellet och förberedde inför kvällens middagsplan. Vi följde guidebokens tips om ett ställe som hette Dead Fish Tower som skulle ha krokodilfarm, golfbana och diverse andra spännande saker men det stället måste ha lagt ner eller bytt namn sedan boken trycktes. Vi går ist på reseledarens tips the red piano och de har goda pizzor. Efter maten går vi rakt över gatan till klubben med live rockmusik där vi var första kvällen. Några öl senare går vi hemåt och packar väskorna för att dagen efter åka vidare mot Phnom Pehn.

Resa mellan Bangkok och Siem Reap

Vi sticker iväg efter frukost kl 8 på morgonen och åker charterbuss till lunchstället vid gränsen. Där äter vi jättegod mat under kristallkronor i ett skjul. Känns lite bisarrt men ok. På vägen till lunchstället stannar vi vid en mack där toaletterna består av avancerade hål i marken.

Efter lunchen är det dags för gränspassage och denna procedur tar nästan 3 timmar. Själva utpasseringen från Thailand går supersmidigt i jämförelse med inpasseringen till Kambodja. Visumproceduren är ett mindre skämt och sedan får vi stå länge i kö för att bli registrerade o komma in. Väl på insidan haffar vi en transferbuss och blir körda ca 1km till busstationen där vår Kambodjanska buss väntar.

Vi åker vidare genom Kambodja mot Siem Reap och mörkret faller. Landskapet är väldigt platt och det känns som om varenda bit sim går att odla på utnyttjas. Vi stannar till vid ett ställe för att äta middag, det är ett jättestort hus mitt ute i ingenstans men maten är helt ok trots massor av flygfän och en toalett som där halva djungeln bestämt sig för att bo. Där fanns kackerlackor, gräshoppor, nattfjärilar, skalbaggar och spindlar. Tror det är första gången jag lyckats sitta på en toalett o kissa samtidigt som jag i snabb takt måste lyfta runt fötterna på golvet för att slippa trampa på eller få insekter upp på tårna... Tur att det var en vanlig toastol iaf o inte ett hål i marken. Då hade det nog inte gått bra alls.

Vi fortsätter längs med den mörka landsbygden där husen har få elektriska lampor och kommer fram till Smileys guest house vid sjutiden. Vi packar in oss på rummen och går sedan ut för att ta några öl och hittar pubgatan ganska omedelbart. Kvällen blev längre för vissa än för andra, det blir så när ölen kostar 0.5 dollar, dvs 4 kr. Några öl intogs på ett matställe och sedan hörde vi hårdrock från ett coverband på andra sidan gatan så där blev det fler öl. Sedan fortsatte en tapper kärna på tre vidare till Roof top bar som hade en skateboardramp på taket. Det var intressant att se turisterna försöka ta sig upp och ner för denna ramp för att nå barborden som stod uppe på krönen. Ingen åkte dock skateboard, det gick jättebra att ramla utan sådana hjälpmedel.

Därefter tog vi oss hemåt men fastnade med ett gäng svenskar vid hotellområdet. Vid halv sex på morgonen gav jag mig och gick o sov, sedan var den tappra kärnan bara två.

Julafton i Bangkok

Resan till Bangkok går ganska smärtfritt trots våra funderingar på om vi måste plocka ut väskorna mellan planen eller inte. Vi bestämmer oss för att inte göra det och väl framme i Bangkok så står vi nervöst o spanar efter de rosa baggagetaggarna. Men de dyker upp till slut till allas lättnad.

Vi träffar reseledaren på flygplatsen och några personer som flugit från Kastrup tillkommer till gruppen. Vi är nu 24 personer som åker denna resan. Vi åker charterbuss till Silom Village Inn där vi bor två nätter. Rummen är ganska murriga men funkar för det de ska användas till.

Samling för välkomstmiddag sker någon timme efter ankomst och vi hinner köpa vatten o annat i nån av de vanligt förekommande seven11-butikerna. Reseledaren guidar oss till restaurangen som ligger ca 10 minuters gångväg från hotellet. Det är en en gammal villa som är ombyggd till restaurang och vi skulle nog aldrig hittat hit utan guide. Hela övervåningen är bokad för oss och vi delar upp oss på två bord. Det blir ett spännande möte med Thailands matkultur, iaf för mig. Vi får först bläckfisk och kött. Bläckfisk har jag provat förut men aldrig riktigt förstått charmen med. Det gjorde jag inte heller denna gång. Köttet var otroligt starkt men gott, krävde mycket ris :) Sedan fick vi kyckling som var jättegod, och räkor som även det var utsökt. Efterrätten bestod i sött ris och uppskuren mango.

Efter middagen går några av oss ut på "byn" o letar efter en bar som finns beskriven i Lonely Planet, men vi får på vägen reda på att det är strikt dresscode och att de inte har pingpong på baren... för det vill alla turister se, naturligtvis... Vi vänder på klacken och hittar en supermysig liten restaurang där vi tar en öl o avslutar första kvällen i Bangkok.

Heldagen i Bangkok startas med att låsa in nyckeln på rummet o dessutom upptäcka att kassaskåpet inte går att öppna eftersom vi använde knapp 5 i koden och den knappen slutat fungera... Vi lyckas få hjälp att öppna dörren men kassaskåpsproblemet får vänta. Frukosten består av toast med ägg, bacon, korv och frukt. Vi är ett stort gäng som promenerar ner till floden och vi tar en long tail-båt bort till kungens palats. Det är mycket folk o palatset har dresscode men de flesta av oss klarar kraven o de övriga får hyra byxor. Väl inne är det supervackert och det finns många byggnader att titta på. Inne i templen får man ta av sig skor och keps. Taken är färggranna och väggarna förgyllda med massor av mosaik och små speglar i många färger.

Vi gick vidare till den liggande Buddhan och även där finns massor av tempel och statyer att titta på.

Öl vid floden intas och sedan tar vi en tuktuk till Koah San Road bara för att det är en känd gata för backpackers. Det är imponerande att vi lyckas hitta alla personer igen då vi splittrats upp vid resan till gatan. Några tog tuktuk, några taxi och de andra promenerade men vi hamnar iaf på samma restaurang.

Tillbaka till hotellet tar vi taxi och jag får hjälp av personalen att öppna kassaskåpet och väljer en kod utan femmor... Vi går ner till lobbyn o promenerar iväg o tar en öl i en skybar på 20 våningen i ett hotell. Sedan möter resten av gänget och går till en jättebra restaurang som har utsökt mat för det är faktiskt julafton.

Efter restaurangbesöket åker vi upp i en av stans lyxigaste sky-barer och får se fyrverkerier ovanifrån eftersom vi är på 65:e våningen. Sedan är dagen över och vi packar väskorna för tidig avfärd imorrn.

Packningsdags

Nu har det börjat, packandet. Denna gång har jag ganska bra koll på vad som ska med. Jag har en ny resväska, lite mindre till storleken men lättare än den jag hade i somras på bussresan. Hade den till Bostonresan och den funkade urbra men är lite nervös över att jag inte ska få plats med det jag ev handlar på resan o ska ha med hem. Finns risk för att saker lämnas på resmålet så jag kanske inte ska ta med de allra bästa kläderna... hmmm. Dessutom bor vi inte på en buss denna gång så man kan inte praktiskt fylla tomrummen i väskan med saker längs vägen och få den hemskjutsad utan viktkontroll. Denna gångwn måste den gå att få ombord på planet hem plus att jag måste transportera den från transportmedel till hotell osv inför resans gång. Det kräver en helt annan typ av logistik och ordning på sakerna i väskan. Känner jag mig själv så fallerar detta dag 1 och jag får storstäda väskan varje dag tills det utarbetats någon form av organiserat kaos. Det positiva i detta resväskeboendevansinne är att jag förhoppningsvis utvecklar någon form av hem i väskan som jag kan använda mig av på övriga resor resten av livet. Det kommer vara väldigt välkommet på kommande festivalresor om inte annat.

Det visar sig att väskan efter provpackning nu ikväll väger nätta 15kg och max är 20 så jag är iaf inte på gränsen. Känns bra!

En vecka kvar till det nya äventyret

Dags för att se till att alla saker som behövs är inköpta eller uppackade från källaren och alla andra knepiga gömmor där man kan förvara saker man behöver 1-2 gånger om året. Denna gången är det asien som gäller, närmare bestämt Kambodja och Vietnam över jul o nyår.

Jag har redan varit och fyllt på tyfoidvaccinet och fått med mig dukoral hem men måste nog förbi och skaffa malariatabletter och fylla på stelkramp och difteri eftersom det uppenbarligen var över 20 år sedan jag tog den sprutan i skolan... Malariatabletterna vet jag inte riktigt om jag behöver men det är väl bättre att ta det säkra före det osäkra speciellt som vi kommer åka förbi mekongdeltat där det kan finnas malaria.

Passfoton är iaf tagna så jag kan skaffa mig visum vid gränsen till Kambodja. Nu är det väl eg bara en hårklippning, valutaväxling och det där vaccinationsmottagningsbesöket kvar innan jag har allt jag tror jag behöver. Sedan börjar packhysterin och resfebern får härja fritt.

Höst, stickning och spelmässa

Nu är hösten här, vintertiden härskar och jag längtar till december så jag får sätta upp stjärnorna i fönstren och dricka den knepiga drycken glögg. Konstigt att den aldrig riktigt fallit mig i smaken men ändå envisas den med att dyka upp i mitt skafferi nån månad om året.

Garner, tyger och annat roligt kunde skådas på syfestivalen som arrangerades på Stockholmsmässan i slutet av oktober och jag införskaffade två böcker och en ny köksbordsduk i praktiskt avtorkbart material. Böckerna var instruktiva med bra bilder över hur man kommer igång med stickning och virkning. Igår startade jag mitt första stickprojekt och det ser ut som man kan tänka sig ett nybörjaralster ska se ut. Jag har uppenbarligen ingen naturlig fallenhet för detta utan sällar mig till massan som faktiskt får öva upp färdigheten med 10 tusen timmar praktik... Till mitt försvar kan jag meddela att jag tror att jag inte valde det enklaste garnet att starta med, å andra sidan gör det att jag kommer ha mycket enklare när jag får tag i vettigt garn på www.garnbollen.se när jag åker dit nästa gång. Det garnet jag har nu är inköpt på Tiger och köptes enbart för att ha något att prova på. Det håller inte formen och består av massvis med små trådar som flyr den normala konformationen så fort de kan. Lämpar sig dåligt för nybörjarstickning men det är mysigt att klämma på.

I helgen var jag på comiccon och spelmässan gamex som anordnades på Kistamässan. Massor med folk, helt tvärfullt, montrar där senaste spelen visades, kostymer i massor! Seriealbumsfantaster trängdes med spelintresserade pappor med barnen i släptåg. Mammorna var få, lite tråkigt. Höjdpunkterna var personerna utklädda till "swat-teams" från olika spel o filmer. Kul att se det up-close, sällan man gör det. Något jag noterade är att det sällan är huvudpersonen i filmen/serien/spelet som man klär ut sig till. Oftast är det någon häftig biroll eller en person ur massorna, typ en stormtrooper ist för Darth eller Toad ist för Luigi. Det fanns en Star Warsparad men den innehöll ingen Luke Skywalker, dock flera storm troopers, Darth, Leia, Han och andra figurer.

Början på stickning...

Handmålade skor med motiv från filmer, spel o annat

Man kan ta en selfie med kingkong

Star Wars-parad

Uttråkad!? Dags att boka nya äventyr!

Det kändes så skönt att vara hemma igen efter så mycket resande. Att slippa vända i dörren och fara iväg på en gång igen. Det höll i tre dagar efter USA-resan. Jag blev sedan uttråkad och ville iväg igen.

Vad är poängen med att sitta hemma o inte göra någonting? Inte uppleva något nytt, inte träffa nya människor, inte utvecklas på det sociala planet? Har jag fått perspektiv på saker och ting i mitt liv? På vad som är viktigt för mig? Varför är lagom och nöjd inte tillräckligt, nyfikenheten om vad som finns bakom nästa krön och nästa och nästa. Ta bara med dig det du vill ha med dig, lämna resten bakom dig. Omfamna det nya och okända, plocka russinen ur kakan och lär dig nya saker både om dig själv och andra. Inse att du är unik, precis som alla andra.

Därmed dags för att planera nästa utflykt. Jag är ju rosabussbiten så steget att åka med rosa bussarna igen var ju inte så långt, frågan är vart man ska åka? Spanade på flera objekt, Island och Färöarna, Östeuropa, sydamerika, transsibiriska till Japan, Skottland och Irland, USA-roadtrip, jul o nyår i Rwanda/Uganda med bergsgorillor och jul och nyår i Filippinerna... Inte förrän jag såg att både Östeuropa och Centraleuroparesorna ersatts av Stockholm-Istanbul bestämde jag mig för vad nästa resa blir! Den går genom hela östeuropa ända ner till Turkiet och så kan man slänga på resan mellan Istanbul-Split och få precis det jag inte åkte i somras. Då bestämde jag två saker. Nästa sommar blir det ännu en Europaresa och därmed behöver jag åka iväg längre över jul. Har redan varit i Afrika så då var det två resor kvar att välja mellan. Varför det blev just Kambodja/Vietnam vet jag inte, det var intuition. Har aldrig varit i Asien så det blir spännande.

Ingen kontroll

Den där känslan. Känslan när man vänder sig bort från en person och tänker "Sa jag det där högt? Eller tänkte jag bara, nej jag sa det, gjorde jag inte?Jag gjorde det. Shit... " Det ramlade bara ur mig. Ingen kontroll innan det var för sent. Och efter konstaterandet, då kommer olustkänslan, ilen längs ryggraden och insikten att jag får leva med konsekvenserna för det går inte att ta tillbaka. Konsekvensen att anses som en otrevlig människa. Det trasiga filtret som normalt stoppar denna typ av beteende måste bytas ut, uppgraderas och provköras. Det var ju bara tur att det inte var något elakt som ramlade ur munnen på mig, sånt som man tänker men inte säger. Jag hade tur denna gången, men känslan av total ickekontroll var obehaglig och skakade om mig imorse på pendeln in mot stan. Jag talade nedsättande till en människa som inte förstod vad som hände. Det var inte bra, dock sa jag nog bara det alla andra tänkte precis där och då då hon försökte arbåga sig fram till dörrarna på en station där nästan alla går av. "Ursäkta, ursäkta, ursäkta" *en arbåge i ryggen*  -"Ja, ja, alla ska av!" Så narurligt, precis vad jag tänkte men utan vänlighet eller förståelse utan bara kallt konstaterande och irriterat.

Hemfärd

Sista dagen i Boston börjar med en frukost på hotellet och sedan en promenad bort till Target som är en stor shoppingmarknad. Det är en av kollegorna som ska shoppa leksaker o kläder till barnen hemma. Jag hittar tre par träningströjor och en hoodie samt lite smarta prylar. Leksakerna i vagnen som min kollega har liknar ett berg och jag funderar på hur hon ska få med sig allt hem. Hon hävdar dock att väskan var så gott som tom på vägen hit men jag är ändå förvånad när jag ser hennes packning vid utcheckningen. Allt gick in, antar ett en hel del av volymen var emballage o kan se städerskans min framför mig när hon kommer in i rummet för att fixa det till nästa gäst. Lilla julafton?

Efter utcheckningen låser vi in baggage på hotellet och promenerar bort till Harvard Medical School där vi kollar runt lite. Det är samma ställe som jag var på tidigare i veckan för IMSGC-mötet men de andra hade inte varit där så jag fick agera lite reseledare. På vägen från hotellet går en kollegas sko sönder, klacken  på ballerinaskon lossnar och i brist på annat tuggas tuggummi som sedan används som klister. Skon klarar sig hela dagen hem till hotellet. Ifrån Harvard gick vi upp via Jersey Street upp mot Fenway Park Stadium. Vi passerar porten där jag bodde över hos min handledare sist jag var i Boston. Uppe vid stadium äter vi lunch på en sportbar där alla tjuter av glädje, osäkert varför.

Vi promenerar upp mot stan och ännu en gång finner jag mig väntandes utanför en klädbutik. Jag kliver över gatan och köper mig en kaffe på Starbucks och njuter av solen en stund. Vi går bort till hotellet och tar en taxi till flygplatsen. Där går incheckning och säkerhet fort och vi slår ihjäl några timmar genom att provsmaka whiskey och choklad och försöka bestämma sig för vilken dryck vi ska spendera våra pengar på. Vi får ju bara ta med 1L så det gäller att välja rätt. Hos mig är det gin och whiskey som det går åt mest av och eftersom jag har tre flaskor gin redan så blir det den andra sorten som får följa med hem.

Flygresan över till Dublin är så otroligt dåligt planerad av flygbolaget. Turen är 6h men det tar dem över 2.5h att få fram middag och det är bara nersläckt i kabinen i ca 1.5h innan de tänder igen och serverar en juiceförpackning innan landning. Om du gillar att dricka vatten så se till att du tar med en flaska ombord för efter första dryckesvagnen kommer det ingen mer... Dåligt. Sist jag åkte över till USA gick de omkring med brickor med vattenglas titt som tätt och det är rekommenderat att dricka mycket under långa flygningar. Klart man kan fråga efter dricka men det blir ett fasligt spingande i gångarna med vattenglas som spiller hela tiden.

I Dublin får vi vänta ca 2h på att flyget till Stockholm ska lyfta. Vi äter frukost på Starbucks där de flesta mackor är slut redan kl 6 på morgonen. Populärt frukostalternativ. Mina kollegor får spännande namn på sina muggar, mitt blev bara felstavat och innehöll ett n för lite. Flyget från Dublin till Stockholm kan jag inte recensera då jag somnade vid take off och vaknade vid landning. Väl hemma gick jag o sov någon timme och hade väldiga problem med att kliva upp men det gick till slut. Får se hur pigg jag är resten av veckan.

Tuggummilagning in progress

Harvard

Vy över stan

Fenway Park

Kaffe!!

Senare delen av Bostonvisiten

Andra dagen på konferensen känns lite mer soft än första. Kanske för att man inte är lika överväldigad av storleken, mängden folk och de långa timmarna i seminarierummen. Träffar en kollega från Österrike och springer på de flesta ifrån Karolinska i vimlet. Lunchen äter jag ute i solen vid infinity pool tillsammans med min handledare under doktorandtiden. På kvällen går vi till en rekommenderad restaurang som serverar deep fried pizza. Vi är tre personer som delar på två små enpersonspizzor och blir lagom mätta. Vi sköljer naturligtvis ner allt med Samuel Adams öl. Vi promenerar hem till hotellet och avstyr en vidare promenad till Target som ligger lite längre bort än hotellet. Det är för sent och mörkt för att traska runt på dessa gator. I närheten av hotellet ligger en avvänjningsklinik och ett härbärge om jag förstått det hela rätt och det är en del sketchy folk runt om i området.

Lördagen startar med frukost på hotellet och sedan en rask promenad över till grannhotellet varifrån shuttle busses till konferensen gått hela veckan. Morgonens session är late breaking news där de senaste rönen presenteras. Efter det är det fika och sedan en timmes föreläsning om de senaste framstegen inom proteser som kan styras genom tanken. Elektroder som läser av nervcellernas impulser skickar data till en algoritm som listar ut åt vilket håll individen tänker sig att protesen ska röra sig. Det är imponerande bra. Därefter avslutas konfersensen rent vetenskapligt med en sammanfattning av de viktigaste fynden inom MS och efter det går vi ut och köper biljetter till Duck Tours som kommer avgå någon timme sensre.

Efter en snabb lunch sätter vi oss på "båten" och vår kapten har universitetstema. Han har gått på alla universitet i hela USA i iallafall 1 dag då han av olika anledningar blivit utsparkad eller själv insett att det nog inte var så bra. Turen är bra o guiden babblar hela tiden, infon om staden är mer utförlig än den duck ride jag åkte i Seattle förra hösten men innehöll mindre mängd musik och sång.

Efter Duck Tours promenerar vi in mot stan och går igenom Boston Common, en större park mitt i Boston. I första delen av parken ser vi inte mindre än 5 brudpar med sina följen. I andra delen av parken är det en festival för legalisering av marijuana. Röken ligger tät och stonermusiken dundrar över fältet. Boston PD står runt parken och kollar på medan slöögda människor kliver runt på gräset mellan knallarna, infoborden och pipförsäljarna.

Vi promenerar vidare till Quincy Market och det börjar regna. Jag skållar tungan på en för varm cappuccino och medan regnet öser ner sitter jag o väntar på de övriga tre damerna som shoppar kläder för glatta livet. Vi försöker komma in på en pub men de kräver pass och litar inte på att våra svenska körkort är äkta. Passen hade vi lämnat på hotellet och uppenbarligen såg vi inte ut att vara över 21. Vi provade den irländska puben bredvid och hade inga problem att komma in och ta en öl.

Efter ölen gick vi i ösregn till Little Italy och valde en restaurang vid namn Lucia. Jag åt lasagne som var bra men ibte den godaste i mit liv. Till detta delade tre av oss på en flaska rött som var mycket bra. Namnet var smoking loon, en merlot.

Efter middagen åker vi taxi till Prudential center för att åka upp 52 våningar och gå på toa. Efterrätten intas på Cold Stone som är ett glasställe som hackar ihop glass med en massa annat gott, typ nötter, godis, kryddor o annat så att varje person kan få exakt vad de vill ha. Jag tog en kaffe-mix som de hade satt ihop själva. Den var mycket god.

Duck Tours

Utsikt från trottoarkanten i väntan på de shoppande damerna

Festival i stan

Quincy Market

Fulla dagar med möten o seminarier

Dagen börjar med en spännande shuttle bus-upplevelse. Jag bestämde mig för att ta hotellets shuttle bus till sjukhusområdet där heldagsmötet för IMSGC ska hållas och insåg att jag borde frågat hur lång tid det skulle ta att åka dit. Det var flera stopp på vägen och jag fick hoppa av sist då chauffören redan planerat resten av resan och jag kom ner till lobbyn 1 min innan bussen gick. Jag fick dock en trevlig pratstund med chauffören på vägen dit även om jag kom fram 20 min senare än jag tänkt. Det gjorde dock inget då schemat ändrats och vi skulle börja mötet 30 min senare än tänkt så jag hann äta upp min frukost i lugn o ro.

På mötet är vi ca 40 personer och det är svårt att inte bli star struck då 90% av alla på mötet är de högst rankade MS-genetikerna i världen som alla har stora forskargrupper. Där får jag vara med och sitta och lära mig hur de stora inom mitt forskningsområde jobbar. Jag är mycket glad att jag tillhör en grupp där postdocs får delta i denna typ av möten.

Efter mötets slut promenerar jag o en kollega genom en park i Fenway och upp mot konferenscentret. Där skiljs vi åt och jag promenerar söderut mot hotellet. Det är mycket fint väder och det tar ca 25 min att gå "hem". Väl på hotellet passar jag på att dumpa ryggsäcken, slappa lite och ta en snabb dusch för att sedan promenera upp till beacon hill där vi ska ha middag med hela karolinskagänget. Jag bestämmer mig för att promenera upp längs med Massachusetts Avenue och sedan svänga av österut på Tremont Street o följa den hela vägen till parken uppe i stan. Det tar ca 1h att gå i lagom takt och restaurangen heter Carrie Nation cocktail pub. De har mycket trevlig personal och jag äter en Bostonspecialitet kallad clam chowder till förrätt och en mac and cheese som huvudrätt. Efter restaurangbesöket haffar vi en taxi hem.

Torsdagen blir första dagen för mig på konferensen, men den började eg redan igår då jag var iväg på mötet. Dagen blir intensiv och föreläsningarna många. Det gäller att hitta strategier för att hålla sig vaken. Att äta lunch är en generellt dålig idé då jag alltid har svårt att hålla mig vaken efter att först äta mat och sedan sätta sig i ett mörkt rum och lyssna på någon som babblar om saker jag knappt förstår på engelska, gärna med utländsk brytning för extra bra effekt... Att äta något pilligt medan man lyssnar brukar funka om sömnen är illavarslande nära, t ex en mandarin eller ett äpple som låter lite för mycket så man måste koncentrera sig på att äta försiktigt. Att ha ett vattenglas stående på golvet gör att man vaknar till varje gång man lutar sig fram för att ta en klunk. Att lyfta fötterna från golvet precis så mycket att sulorna precis ska till och lämna golvet funkar också. Att komma på en fråga om föreläsningen som man kan ställa till kollegan bredvid brukar också väcka denne. Funkar inget annat har man två val. Lämna lokalen och gör något annat med tiden eller slut ögonen o hoppas på det bästa. Beslutet fattas oftast beroende på hur safe det är att sluta ögonen utan att någon märker det. Oftast behöver man bara "starta om hjärnan" genom att släppa allt helt för någon minut och kvickna till när man känner "nicken".

Efter en lång dag på konferensen där jag trängts med alla posterspanare går vi till cheesecake factory och softar lite. Jah beställer en smokehouse burger med sallad till. Jättegott. På väger hem köper jag en citronmaräng-cheesecake som jag njuter av på hotellrummet efter promenaden hem resterna sparas i kylen till dagen efter. Det går inte att äta en hel bit cheesecake på en gång.

Över till Boston

Jag är barnsligt förtjust i min nyinköpta resväska. Den rymmer 77L men väger bara 3kg i sig. När jag packat klart väger jag oroligt väskan, det var precis på gränsen förra gången när jag skulle iväg med rosa bussarna. Även om jag känner att väskan är lättare kan man aldrig vara nog säker. 10kg väger den. O då har jag packat för en vecka på konferens. Lyckligt slänger jag ner en extra tröja och ett par jeans till. Så! Fit for fight!

Resan till Boston går ganska smärtfritt. Vi mellanlandar i Dublin där vi har ca 2.5h på flygplatsen. Vi får checka in genom immigration redan i Dublin och när vi landar i Boston så hamnar vi i inrikesterminalen. Det var praktiskt. Kollar på Noah o Full Metal Jacket på planet över Atlanten. Försöker envist att låta bli att somna. Framme i Boston tar vi en taxi till hotellet som verkligen är runt. Det trodde jag inte. Jag får ett rum på översta våningen och har ett sovrum, ett badrum och ett vardagsrum med skrivbord o soffa. Sweet! Rummet har både kyl, vask o micro. Och en enorm säng, måste vara en king size minst. Bredvid hotellet på andra sidan gatan ligger ett sjukhus så natten fylls av blåljus och sirener. Tur jag har öronproppar med mig.

Frukosten på hotellet lämnar en del övrigt att önska. Rostad runt bröd är alltid gott och jag lyxar till det med jordnötssmör och sylt bara för att jag är i USA. Yoghurten var helt ok, kaffet blaskigt och resten av buffén rörde jag inte på inrådan av mitt resesällskap. Imorrn får jag frukost på mötet o ser fram emot det. Resten av veckan går vi nog ut o äter frukost på vägen till konferensen.

Jag ska iväg på halvdagsmöte idag med IMSGC, international multiple sclerosis genetics consortium som passar på att samla alla PI:s från all världens hörn när de ändå ska på den största konferensen om MS i världen. Det finns en europeisk och en amerikansk (och även en latinamerikansk variant) av konferensen och vart tredje år slås de ihop, iår är ett sånt år. Konferensen börjar imorgon o kallas ACTRIMS i USA och ECTRIMS i europa. IMSGC passar på att ha möte halva dagen idag och hela imorgon och vi håller till ute på Harvard Medical Center i sjukhusonrådet söder om Fenway. Eftersom min adapter inte accepterar min datorsladd och jag därmed inte kan ladda datorn så bestämmer jag mig för att promenera till Josephs B Martin conference center ist för att först jobba och sedan ta shuttle bus dit. Härligt val med tanke på vädret. Dock har jag en gnagande känsla över att jag haft detta problem med adaptern förut men glömt det. Dessutom tror jag att jag har en adapter till hemma som funkar. Kan iaf ladda mobilen och mitt batterypack som jag inte lämnar hotellet utan. Mobilen drar mer batteri när jag måste använda wifi hela dagarna o då är det bra att kunna ladda "on the fly".

Mötet går bra o jag lämnar över två påsar Ahlgrens bilar till en kollega till en vän som inte kunde hänga med till Boston denna gång. Han skiner upp som en sol när han ser paketen o frågar hoppfullt "bilar??!!". Känner att jag gjort en insats :)

Efter mötet åker jag och två kollegor till konferenscentret för att plocka ut våra badger och hämta materialet till kommande dagar. Det hela brukar komma i en väska av något slag och i år är inget undantag. Väskan är chict svart och innehåller en matchande svart genomskinlig vattenflaska som kommer bli min nya kontorsflaska då den gamla jag fick på ASHG 2010 precis gått sönder. Efter uthämtningen avviker jag från kollegor och tar metron några stationer till china town för att möta andra kollegor o gå på asiatisk restaurang. Vi får vänta nån halvtimme på bord o passar på att prova årets seasonal samuel adams octoberfestöl. Den var mycket bra. Sedan beställer vi in hot pot till bordet, två olika buljonger som man doppar mat i. Supergott! Restaurangen heter Q Restaurant o har finfina recensioner!

Reflektioner från resan

Att komma hem kändes både skönt och tråkigt. Skönt, för jag slipper fuktiga madrasser, sovsäck som är för varm ena sekunden och att det är för kallt när man inte har den på sig så det blir ett evigt viftande under natten. En natt drömde jag att jag var instängd i ett superhett rum och att enda sättet att komma ut var att koda mig ut i R med hjälp av kemiska formler. Jag fastnade i nån typ av if-else-sats gällande bindningsenergier och vaknade genomsvettig och frustrerad och kastade av mig sovsäcken samtidigt som jag upptäckte att huvudkudden var dyblöt. Inte kul och speciellt inte som det var i början av resan i Porec och man sedan får leva med den kudden resten av resan. Som tur var kunde jag tvätta örngottet i Bled så åtminstone det blev lite fräschare. Det var för övrigt min första natt på taket tror jag, efter det tror jag inte att jag någonsin stängde sovsäcken på natten. Är väldigt glad för mitt sovsäckslakan som jag köpte innan resan. Det har fungerat som en tunn sovsäck de nätter som den riktiga varit för varm.

Tråkigt för att det är ensamt i lägenheten, och jag märkte själv att jag vankar av och an i den och funderar på vad jag ska göra, får ingen ro av att sitta still och det är bra! Under resan sitter man i princip inte still förutom när bussen är i rullning, men även då kan man flytta runt i bussen och välja att lägga sig på en av madrasserna längst bak eller byta plats med någon om man vill spela spel eller bara stå i mittgången och kolla på. Det är väldigt fritt! När bussen ankommit destinationen ska alla bänkar och bord ut ur bussen och taklaget sätter upp taket. När allt det är klart är man fri att göra precis vad man vill tills bussen åker igen. Vissa åker in till stan och tar en kvällssightseeing, vissa passar på att tvätta om det finns sådana möjligheter, vissa tar en dusch och en lugn kväll på campingen, vissa kommer inte hem förrän 4 på morgonen och andra går upp kl 5 för att komma in till stan så tidigt som möjligt och se morgonrusningen. Några konstellationer av resenärer bryts sällan upp medan andra är väldigt flytande. Jag tyckte jag gick med olika människor för jämnan och trivdes med det, men det är klart att man åkte oftare med vissa än med andra och det är ju naturligt när man är 24 resenärer, en reseledare och en chaufför. Man umgås inte lika mycket med alla. Man kommer inte överens lika bra med alla och man hinner inte lära känna alla lika mycket under en sån här resa. Min största oro innan resan var helt klart att det inte skulle finnas någon som jag kände att jag kunde umgås med och min oro var ogrundad, jag hittade massor av människor att umgås med. Vi hade inga riktigt allvarliga konflikter i gruppen och jag kan inte tänka mig att någon kände sig helt utanför gruppen. Inga större klagomål och en reseledare som gjorde klart och tydligt att om man är missnöjd så ska man ta upp det på en gång så att man kan göra något åt det och inte gå o smågnälla och sprida dålig stämning. Jag tycker det funkade finfint. Gruppen var väldigt positiv och förstående när det inte gick som man tänkt sig och överväldigad när något gick bättre än förväntat!

Det finns några saker som skulle kunna gjort bättre men de drunknar i alla de saker som skulle kunnat gjorts sämre. Överlag var resan fantastisk och jag har fått se så många nya ställen och fått många nya vänner som jag verkligen hoppas att jag får se många gånger framöver. Vi var väldigt många från Stockholmsområdet på denna resa, övriga var från Mälardalen eller södra Sverige. Tror inte vi hade någon från norra Sverige faktiskt... Iaf ingen som bor där nu, rötter är ju en annan sak. Vi var också fler män än kvinnor på resan, medelåldern var lite lägre och fler än vanligt var nya. Några kände varandra sedan tidigare resor eller var par som åkte tillsammans.

Såhär i backspegeln är jag superglad att jag åkte och att några av oss i Stockholmsområdet håller kontakten med lite söndagsfikor och häng på pinkpuben. Det gör att resan känns längre och att min största poäng med resan funkade: att hitta fler vänner att göra roliga saker tillsammans med!

Helg i Dalarna

Helgen småstartar lite redan på torsdag kväll då jag tar tåget upp till dalarna och halvvägs genom den tredje videon om grafisk presentation av data inser att jag sitter och nickar till i stolen och inte har en aning om vad killen från Harvard babblar om på skärmen. Därmed dags att lägga ner jobbdagen och ägna sig åt att lyssna på musik och virka. Genom tonerna i hörlurarna hör jag en 4-åring skrika ut varenda station utmed linjen " Nästa station Leksand!!", men vi ska även förbi Sri Lanka och skoaffären. Antar att familjen nyss varit utomlands och köpt skor?

Mamma och vilddjuret möter mig på perrongen i Mora. Vilden är så excalterad att vem som helst som går förbi får en nos i knävecket och en knuff på knäskålen av magen som svajar hänsynslöst i motsatt riktning som svansen. Hon stampar upp och ner med alla fyra tassarna och vet inte var hon ska ta vägen. Kopplet springer år höger och vänster till närmaste människa men hittar tillslut fram till mig. Jag får en blöt puss på benet och huvudet kastar sig mot handen för att bli klappat. Det är svårt att inte se glad ut när man möts av denna krabat.

Mora station är under ombyggnad och ska få en ny sationsbyggnad med moderna gater för bussar. Mamma är stolt över detta men klagar på bristen på parkeringsplatser under ombyggnationen och jag förstår henne, folk parkerar där de får plats men även där de inte får plats. Jag kommer fram rätt sent så det är redan mörkt när vi åker mot Orsa. Hela Orsa centrum är uppgrävt och ingen verkar veta vad som ska byggas mitt i centrum mellan coop och systemet. Mina förslag är en 800m hög kontorsbyggnad, en 40m hög tyrannusaurus rex som sprutar eld eller en stor stadsplantering med köttätande växter så man måste hålla i barnen ordentligt! Mamma tror det kommer bli en parkeringsplats, det låter inte alls lika intessant som något av de förslag jag har. Orsa är väldigt amerikanskt i det avseendet. Man tar gärna bilen om man ska handla i butiken 1 km bort och det är uppenbarligen viktigt med parkeringsplatser...

Fredagen spenderas i skogen i jakt på blåbär och svamp. Jag är ju inte så mycket för att plocka bär (jag tycker det är astråkigt, o min bärplockare plockar mer skräp än bär) och tar på mig svampletningen omedelbums. Hittar faktiskt både gula kantareller och trattkantareller men trattisarna är fortfarande små, det har precis kommit igång. Väl hemma måste man ju också rensa och fixa o förvälla och frysa in osv. Men 3 liter blåbär och två portioner med svamp blev det iaf. Undras vad jag ska göra med alla blåbär?? Jag vet ju mer än en person som är blåbärsfantaster, varav en äter för två så det kanske blir lite inbjudningar på pajkalas i höst.

Kvällen avslutas med en utsökt middag bestående av älgbiff, gräddsås och potatis. Till det bjuds det utmärkt närodlad sallad som inköpts på Solsyrans trädgårdsaffär. Det var nog den godaste middagen jag fått på länge och när mamma säger "det gjorde vi bra" rättar jag henne med " vaddå vi? Jag har inte gjort något. Det gjorde du bra!"  kollar hon ner på tallriken och tänker efter och utbrister förvånat "ja, det är sant, jasså du är en sån?!". Hahahaha. Det kändes väl som om jag var delaktig men jag lyfte inte ett finger, jajemän, dold talang uppenbarligen. Jag var iaf ärlig med det...

Sista resdagarna

Vi lämnar Prag och styr mot Berlin där vi stannar några timmar. Vi tar tåget från flygplatsen där vi parkerat bussen in till Alexanderplatz. Väl framme är det ingen som har karta så en reskamrat köper en guidebok. Jag och tre reskamrater promenerar bort över Unten den Linden till Brandenburger Tor och äter middag på en italiensk restaurang i närheten av Holocaust memorial. Sedan vandrar vi över till checkpoint Charlie och hittar ett rosabussmärke uppklistrat på planket, någon har varit här innan oss...

Vi promenerar vidare ner till tunnelbanan och kryssar oss mellan linjerna för att nå flygplatsen igen och resan fortsätter upp till Rostock där taklaget snabbt får upp taket och vi går o lägger oss då vi ska upp tidigt nästa dag. Vi sover på parkeringen i färjeläget och hela natten kör lastbilar och andra fordon runt kring bussen vilket gör nattsömnen kort.

Nästa dag tar vi färjan över till Trelleborg och tiden på färjan spenderas med kortspel eller slappande och en liten tupplur. I Malmö släpper vi av fyra resenärer, tidigare har 4 personer lämnat gruppen vid olika tidpunkter så nu är vi bara 18 kvar på bussen upp till Stockholm där vi kommer anlända sent ikväll. På vägen ska vi stanna och äta mat och städa bussen.

Sedan är resan över och något säger mig att det kommer kännas otroligt tomt när jag kommet hem. De närmaste dagarna måste jag nog boka in en massa sociala besök för att lyckas ta mig tillbaka till mitt normala eremitliv.

Prag

Vi kliver upp relativt sent första dagen i Prag eftersom vi inte kom i säng förrän vid 2-tiden. Startar med bussfrukost och sedan ut på stan. Det tar ett tag innan vi lyckas köpa biljetter till spårvagnen men vi åker sedan ner till stan. Vi tar en fika och jag inser när jag sitter där att detta är iskafferesan nummer ett. Aldrig har jag druckit så mycket iskaffe som under dessa veckor. Vi fortsätter ner över en bro straxt norr om Karlsbron så vi har bra utsikt. På andra sidan tar vi en öl på restaurangen Sveijk. Vi passerar ett konstverk med kissande män och sedan tillbaka till stan över Karlsbron.

Vi äter lunch och promenerar lite till, sedan tillbaka till campingen där det är taklagsfest på taket av bussen. Äter en hamburgare på campingens restaurang som påminner om ett backpackerställe. Vi får vänta ganska länge på maten vilket mestadels beror på att bartendern inte meddelade att kvittot ska lämnas in vid köket efter att man beställt maten... dessutom trängs en resekamrat i kön och får sin burgare på nolltid och detta är nu en grej som följer med varje gång det är dags för mat.

Nästa dag i Prag åker jag ner med två reskamrater och går på en utställning med Dalí och Andy Warhol. Utställningen med Dalí är riktigt bra och jag inser att jag borde köpa mig några planscher från den karln. Därefter blir det promenad på stan, kollar in klockspelet och lunch på hard rock café där några reskamrater fick vänta länge på maten vilket resulterade i att vi fick gratis dessert. Sedan börjar resan sätta dina spår och jag åker hem och somnar på taket nån timme innan avslutningsmiddagen. Middagen intas på restaurangen på campingen och det är en mycket trevlig tillställning.

Krakow, Auschwitz och vidare till Prag

Dagen börjar med att jag är matlag och ska laga frukost. Efter det packas allt ihop och vi tar bussen in till centrala Krakow. Där parkerar vi och vi får några timmar på oss att gå runt på stan och kolla. Några drar på morgonen och kollar på saltgruvorna men för att hänga med på det blev man tvungen att boka redan dagen innan och ha pengar till det. Jag hade inga pengar uttagna så jag kunde inte åka. Jag hade gjort det isf eftersom det är ganska enkelt att åka på weekend till Krakow och att det isf skulle vara enkelt att ha saltgruvan avklarad o bara kolla in stan.

Vi startar med att gå upp till main square och tar lite kort, fortsätter till gamla muren och fikar senare längs med main square. Efter fikat går vi till de judiska kvarteren och strosar runt innan vi hittar en restaurang där vi äter lunch. Vår servitris visar sig plugga svenska sedan 3 år tillbaka och ska plugga svenska i 2 år till. Hon säger att hon pluggar svenska för att det är mer exotiskt än till exempel tyska.

Efter lunchen börjar vi gå tillbaka till bussen och kliver förbi det kungliga slottet. Det är nu väldigt varmt, morgonen var dimmig och någorlunda sval men nu har solen brännt bort molntäcket och börjat värma även oss.

 Väl vid bussen så väntar vi ett tag på några eftersläntrare men beslut tas till slut att vi åker mot Auschwitz och de som ännu inte hunnit till bussen får ta taxi och följa efter. Vi kommer fram i lagom tid och straxt efter kommer taxin med resterande grupp. Vi får en guide som lotsar oss genom byggnaderna och berättar om vad som hände på de olika ställena. Vi åker även till Birkenau som ligger ca 3 km från Auschwitz och går igenom det enorma området. Jag känner igen flera vyer från fotografier jag sett tidigare och det är en väldigt bra utflykt om än tragisk.

Vi sätter oss nu i bussen igen och åker vidare mot Prag. Vår chaufför ska köra hela vägen dit och vi beräknas vara framme kl 2. Vägen är skumpig o det är lite knepigt att sova. Vi stannar på en bensinmack och äter middag, gulaschsoppa med croissant till blir det för mig eftersom det är det som finns kvar efter att 23 personer handlat mat. Soppan är väl inte den godaste jag ätit men det funkar ändå. Vi når Prag runt kl 2 och vecklar in bussen på campingen där taklaget slår upp taket och vi alla kan gå och sova på riktigt.