fredag 28 oktober 2011

Tid för flytt?

Nej, verkligen inte... Eller? Jo, kanske. Man får väl helt enkelt ta sig tid?

Med den kommande avhandlingen, flytt till annan lägenhet, renovering av ny lägenhet, fotokurs (planerad ny hobby), träning, hushållsarbete, planering av ekonomin, packning och försäljning av gammal lägenhet känns vanliga saker som social kontakt, datorspel och ledighet som ett minne blott... men det är bara en begränsad tid? Hur kommer det sig att dessa "under begränsad tid" alltid löser av varandra? Varför kan det inte bara vara lugnt och skönt för längre tid? Är jag för lat, borde jag få de där begränsade tiderna att bli kortare genom att bli mer effektiv så det blir en lugn period emellan? Snarare går ju trenden i andra riktningen. Varför kan man inte bara plugga ur och lämna det oklart och börja om? Varför får jag sådana infall vartannat år? Härstammar jag från nomader? Jag är kanske bara en sån som startar nya saker och snabbt tröttnar. Har alltid trott att jag är hemmakär men det är jag inte alls, jag är hemma överallt, bara jag har de få saker som jag behöver så anpassar jag mig överallt. Jag har massor med konstiga prylar från förr som jag blir arg på, dels för att de påminner om förr (rent generellt) och för att jag inte kan kasta bort dem (för jag kanske vill ha dem kvar senare). De blir ett fysiskt hinder som jag bara måste lära mig att överbrygga. Gå vidare. Framåt. Vara fri från gammalt skräp. Hemlös?

Dagens låt: Helloween - Future World