Saigon / Ho Chi Minh City

Sista dagarna på resan spenderas i Saigon som staden hette förr. Idag kallar den yngre befolkningen staden Ho Chi Minh City vilket är det officiella namnet medan den äldre delen av befolkningen fortfarande säger Saigon. Här bor vi på Liberty 4 Hotel och rummen är utmärkta. Frukosten är lite tråkig men man slipper äta en andra frukost på stan.

Första kvällen i Saigon beställde vi limousintaxi som ska ta oss till kusten och badorten som ligger där. Det är dit alla Saigonbor åker för att relaxa på stranden och 4 resenärer kliver ut på morgonen för att försöka hitta taxikontoret. Det är lite bökigt då vår karta inte riktigt överensstämmer med verkligheten men några hjälpsamma stadsbor visar oss till slut rätt. Tur vi skulle vara på plats 30 min innan avfärd för vi har 10 min tillgodo när vi väl hittat rätt. Taxilimousinen visar sig vara en ombyggd minibuss som har skinnfotöljer och wifi! Sweet! Det tar ca 1.5h att åka till kusten och vädret är mulet även här ute. Vi går ner till havet men har ingen badbar strand i sikte, vi ser dock ett berg med linbana och jag och en resenär till vill direkt upp på toppen. De andra är måttligt intresserade av denna typ av strapats, speciellt med en smärre bakfylla i baggaget.

Vi stoppar en taxi och säger typ "kör oss till stranden" varpå han undrar om vi menar nån specifik strand som jag inte minns namnet på och vi svarar "yes" utan att veta vart vi kommer åka. Så uppfattar jag situarionen iaf, möjligt att nån av de andra resenärerna hade koll. Stranden är lång och bred pga lågvatten. Den är också öde, har svart flagg (varning för starka strömmar) och passar bättre för surfning än bad med sina vågor. Vi slår oss ned i några solstolar och halvsover under molnen. Det är ändå inte kallt trots att solen är skymd. Bredvid oss har vi ett gäng vietnamesiska ungdomar som har en foto session på straden. Vi går upp och lägger oss vid en pool vid lunch o slappar lite till tills vi bestämmer oss gör att ta taxi.tillbaka till limousinkontoret för hemfärd. Taxiresan är vansinnig, chauffören skrattar hela vägen och precis som i grand theft auto försöker han träffa människor o bilar på gatan... vi är glada att vi överlever tillbakaresan som går så fort att vi har tid för en öl innan vi lämnar kuststaden.

På kvällen går vi ner till backpackergatan och äter halvbra mat, dricker öl och går sedan till en yoghurtglassbar. Där får man en mugg och väljer vilka smaker på yoghurtglass man vill ha genom att använda flera kranar på en vägg. Sedan går man till en disk där man toppar sin yoghurtglassblandning med massor av godis eller frukt o nötter och till sist väger man muggen i kassan och betalar per kilo. Supergott men många brain freeze uppkommer hos deltagarna. Efter yoghurten behöver vi tina upp och går över gatan för lite shopping. Killarna tröttnar och sätter sig på en mycket välkomnande bar som uppenbarligen är en front för något annat vilket herrarna inser lite för sent... där sitter vi och kollar in spektaklet i detalj och kvinnorna är fruktansvärt klängiga på männen som går förbi. Intressant. Vi går vidare efter den ölen. Men kvällen blir inte överdrivet sen.

Andra dagen i Saigon börjar vi med att ta gruppfoto i foajén till hotellet. Alla utom en person finns närvarande. Sedan åker vi till Cho Chi med vår vietnamesiske guide som dyker upp igen. Vi mötte honom i ett hörn på väg tillbaka till hotellet från limousinkontoret fullt utrustad i hjälm och motorcykel och sårat ropade han "you don't recognize me?" Haha, nej. Inte i den munderingen men rösten var bekant...

Han guidar oss genom området där vietnameser grävde tunnlar för att ta sig från A till B under kriget och vi får se en propagandafilm från tiden. På området hör man skottlossning från skjutfältet där man för en ringa summa kan prova att skjuta med diverse bokstavsbeteckningar. Några i sällskapet provar detta, jag köper och äter en grillad majskolv och tycker det är lagom militärt, det heter ju kolv... Sedan är det återsamlibg och dags för tunnelkrypning. Jag avstår nöjt och filmar alla när de kommer ut i friheten igen.

På kvällen är det dags för avslutningsmiddag som intas på ett litet hål i väggen mellan hotellet och backpackergatan. Det är en utsökt middag och trots att det är sista kvällen med gänget så är alla glada. Vi går vidare till ett ölställe vi varit på förut (inte det med de klängiga tjejerna) och dricker lite många öl o lyssnar på bra musik. Vi går vidare och tappar bort många i sällskapet på vägen. En tapper skara på sex är kvar och slår sig ner på ett ölhak och träffar två trevliga svenskar och en lika trevlig kanadensare. Där dricker vi mer öl och sedan ska vi till en karaokebar. När vi väl hittar en känner jag att jag måste avvika. Om jag fortsätter kommer jag inte kunna åka hem imorgon pga divwrse symptom som brukar dyka upp efrer en kväll med för mycket öl. Jag och två herrar i sällskapet går tillbaka mot hotellet men känner ändå inte att kvällen är över. Vi köper en varsin öl och sätter oss i parken för att kolla in kvällslivet i Saigon. Det är en spännande blandning av galen trafik och människor på gatorna men även en park översållad av råttor som springer från skugga till skugga i jakt på mat.

Avresedagen äter jag frukost sent och packar sedan ihop allt så jag är redo att åka på eftermiddagen. Min rumspartner är kvar i rummet längre än mig så hon flyttar ner mina väskor till ett sv de två rum vi har hela dagen. De övriga rummen måste vi ut ur kl 12 och vi åker till flygplatsen kl 18 från hotellet. Jag och en bakfull reskamrat går ut på stan för att hitta en marknad att spendera våra sista Dong på. På vägen ser jag en skylt i fjärran om Lao, pot and bone vilket jag tolkar som att det kan vara ett hot pot-ställe. Vi har pratat om att gå och äta hotpot hela resan men inte lyckats hitta något ställe inom rimlig tid från beslutet att äta tills vi måste ha mat. Efter shoppingrundan återförenas vi med några andra på hotellet och bestämmer oss för att gå dit. När vi når entren ser det ut som om stället ibte alls är en restaurang utan en motorcykelverkstad men en av vakterna som sitter på en pall utanför viftar livligt in oss när vi ser lite vilsna och besvikna ut. Några steg innanför dörren finns en urmodern restaurang och varje bord har en kokplatta i mitten för att värma buljongen. Yes!!! Det här blir bra! Och det blev det. Vi beställde in två buljonger och tillbehör som nudlar, kött, svamp och grönsaker och sedan var det bara att köra. Det var mycket uppskattat! Kändes bra att kunna bidra till reseupplevelsen eftersom jag mest hakat på vad andra tänkt göra under resans gång.

Vi lämnar Saigon bakom oss och flyger hem via en mellanlandning i Bangkok där vi inte får kliva av och sedan vidare till Istanbul där vi har några timmars väntetid som spenderas på Starbucks. Kylan som slog mot oss när vi klev av i Istanbul blev lite av en chockartad upplevelse, jag var inte beredd att landa i verkligheten så fort. Kylan på Arlanda blev inte ett lika stort steg, då var jag mer förberedd.

Mekongdeltat

Morgonen börjar med bussfärd ner till floden där vår reseledare bryter foten... Ett litet trappsteg och sedan blev det kryckor resten av resan. Hon trodde först att den var stukad men i Saigon visade det sig senare att det var en fraktur. Tråkigt.

Vi åker båt på floden mot Vietnam och gränspassagerna går supersmidigt. Färden fortsätter in till Chau Doc där vår Vietnamesiske guide tar över rodret och gormar ut sina budskap i högtalarsystemet. Alla är lite smått chockade över intensiteten i den lilla mannen men snart inser vi att han har lite humor och självdistans så vi accepterar honom som en i gruppen om än med förbehåll. Hotellet är magnifikt, ett av de bästa på hela resan! Jag och en medresenär tar oss ut på stan för att ta ut pengar, jag har inga Dong med mig eftersom det var slut både på cityterminalen och på arlanda... Mina kort accepteras inte i ATM:en men jag har växlat in 20 dollar till Dong vid gränspassagen så jag har iaf pengar till öl. Middagen intas på hotellet och ölen är billig. Vi går ut och sätter oss på en uteservering men det är fullt med insekter och annat otrevligt så jag bestämmer mig för att avvika ganska snart. Det märks att det är nära till vatten i denna stad på antalet bett och mygg o annat. Mygga-sprayen fungerar dåligt.

Dagen efter startar vi med en roddbåtsfärd ut till en flytande by på mekong-floden. Vi sitter två och två i roddbåtar och kryssar mellan husen. Vi stannar till vid en fiskfarm där man odlar fisk under golvet i huset. Vår guide kastar nöjt in några nävar fiskfoder i vattnet och dett fullkomligt exploderar av hungriga fiskar som piskar ytan i jakt på godbitarna. Vi fortsätter vidare till en liten by med en etnisk minoritet och vår guide shoppar korv från någon försäljerska längs med vägen. Vi återvänder till bussen och åker iväg till en skog en bit utanför Chau Doc. När vi kliver av bussen slår en bekant doft mot mig, det luktar agar. Det är fält av torkande tapioka som i solen avger en brödliknande doft inte helt olik agar-doften (används som näringsmedium när man odlar bakterier i labbet). I skogen åker vi båt mellan träden och hela vattenytan är täckt av vattenväxter så det ser ut som om man åker runt med en båt på gräsmattan i ett drömlandskap. Bisarrt. Området är kännt för sina fågelkolonier och vi får åka kanot genom kläckningsarealen och ser flera fåglar, både uppe i träden, vid ytan och under vattnet (döda). Man vill inte bada här.

Vi fortsätter mot Can Tho som är vårt nästa stopp och äter lunch på vägen. Can Tho är mekongdeltats huvudstad och vi anländer sent på eftermiddagen. Hotellet är än bättre än i Chau Doc och vår guide tar oss ut på en kvällspromenad på stan. Vi äter middag på en restaurang  och precis som på lunchen får vi flera rätter serverade vid bordet. Det är gott men jag föredrar ändå den Kambodjanska maten. Efter middagen körs vi hem till hotellet där vi går ut och tar en öl på ett hak precis vid hotellet. Vi sitter nästgårds till ett Vietnamesiskt sällskap som har en väldigt blöt kväll och när de lämnar bordet blir vi lite chockade för hela golvet under deras bord är översvämmat av matrester, skräp, flaskor och annat. Personalen städar upp som om inget hänt och en av medresenärerna säger att hon läst i guideboken att det är så man gör, det är inte ovanligt att man kastar det man inte vill se på bordet rakt ner på golvet. Undras om de gör likadant hemma...

Nästa dag i Can Tho åker vi ner till floden och åker med båt bort till en flytande marknad där båtar säljer frukt och grönsaker från trakterna runt om staden. Varje båt har en hög pinne uppsatt med ett nät där de lagt in den frukt eller grönsak som de säljer så att det ska bli enklare för den som ska köpa att hitta rätt båt. Vi möter massor av båtar fullastade med meloner eller potatis o annat. Jag är imponerad över deras travningsförmåga, meloner är allt annat än fyrkantiga. Men det är klart, runt om i vattnet kan man se antingen guppande vattenmeloner eller personer som hänger över kanten på sin båt för att fånga in rymmande grönsaker.

Efter marknaden åker vi till en fruktfarm och får se hur de olika frukerna växer, vi får även en liten fruktstund med te och vi tar en gruppbild. Sedan fortsätter färden hemåt och vi äter lunch på en restauran som ligger vägg i vägg med middagsstället igår. Igen får vi flera rätter inburna till bordet, vissa bra, andra bara konstiga. En av rätterna ska innehålla snake head och vi letar febrilt efter detta i alla rätter men några dagar senare inser vi att snake head är ett namn på en grönsak - så kul var det. Vi sätter oss i bussen och startar resan till Ho Chi Minh City som förr hette Saigon. 

Vi har bussfest och en flaska whiskey delas broderligt runt. Alla som har hosta uppmuntras till en extra runda för att få slut på virusspridningen. Vi stannar till vid en rastplats och öl inhandlas. Det är en lugn bussfest och de flesta somnar tillslut. Väl i Saigon checkar vi in på hotellet som är väldigt bra men inte lika lyxigt som föregående natt. Vi drar ut på stan och dricker lite drinkar på Vespa Bar och går sedan vidare mot Propaganda där vi ska träffa en bekant till en av resenärerna. På vägen ser vi Seventeen Saloon Bar som vi blev rekommderade av cover-banded i Siem Reap som spelade på en av barerna vi besökte. Seventeen saloon har inte öppnat än så vi promenerar vidare och tar slutligen en taxi då vi inser att vi inte riktigt har koll på var vi är och att vi antagligen har längre kvar än vi tänkt plus att tiden börjar rinna iväg. Vi delar upp oss i två taxibilar och till vår chaufför säger vi bara "follow that car" och det gillade han. I taxin frågar en av medresenärerna om han får använda tutan (man tutar väldigt mycket i trafiken och använder antagligen den oftare än blinkers) så hela färden bort till Propaganda Bar blir ett evigt tutande och blinkande med lysen som värsta discotaxin och föraren är apglad åt detta. Vi i baksätet kan inte sluta skratta åt detta spektakel och den tutande medresenären påminner om ett barn på julafton. Undrar vad chaffören i taxin framför oss tänte om den efterföljande bilen...

Maten är väldigt god och ölen likaså. Återseendet med Australiensiskan på semester i Saigon är kärt och hon var nog inte beredd på att hennes vän skulle ha 10 personer i släptåg men alla var glada. Efter Propaganda åker vi till Seventeen Saloon Bar där ölen är svindyr men cover-bandet bra. Vi kan inte stanna på denna bar så länge för då tar pengarna slut ( en öl kostade 120,000 Dong vilket är ca 45kr), vi hade inte riktigt budgeterat för det. Vi går mot hotellet men stannar på en liten uteservering och tar en öl till. Jag inser dock att jag nog inte ska dricka mer och följer med två medresenärer hem till hotellet. Som vanligt är jag sist in på rummet och min rumskamrat får kliva upp och öppna dörren.

Phnom Penh

När vi kommit fram till huvudstaden hoppar munken och de andra passagerarna av och vi åker till hotellet och gör en väldigt tidig kväll med kex på rummet till kvällsmat. Alla vill bli friska så vi kapitulerar och spenderar kvällen i säng. Dagen efter är första dagen på resan sedan jag blev sjuk som jag känner mig på bättringsvägen. Denna dag åker vi till dödens fält straxt utanför Phnom Penh där vi får lära oss mer om röda khmererna och Pol Pot. Man kan se benknotor från massgravarna titta fram i marken där vi går och man kan se film med bilder och video från denna tid. Det är svårt att inte dra paralleller till Hitlers bravader även om tillvägagångssätten var ganska olika. Efter dödens fält åker vi ner på stan och äter lunch och sedan går vi till ett museum som tidigare varit high school men som under kriget bygdes om till fängelse/tortyranstalt. Efter den guidade turen får vi träffa två överlevande som skrivit böcker och målat sina upplevelser.

Vi åker iväg till backpackerkvarteren och några i sällskapet ska köpa biljetter för att åka till animal rescue center utanför stan dagen efter. Vi hittar en trevlig roof top bar där vi dricker en massa öl innan vi promenerar bort till FCC där jag äter en mycket god pizza.

Nästa dag drar några iväg till djurcentret och vi andra åker till Russian Market där jag köper alldeles för många sjalar. När resten av sällskapet vill inspektera en potentiellt intressant väska i 20 min och därefter spatsera runt och titta på kullager och skruv, tar jag och en medresenär en tuktuk till en hotellpool och softar i solen istället. Där steker vi tills det är dags för lunch och sedan steker vi lite till, när fettet är brunt beger vi oss hemåt och lämnar träningsnarkomanen på gymmet vid poolen. På kvällen strålar alla samman vid FCC men några drinkar hinns med innan dess. Vi går till en restaurang lite längre bort på gatan och äter middag. Kvällen blir inte överdrivet sen och dagen efter är det dags för att åka ner tilll floden med all packning och ta båten till Vietnam.

2 underbara dagar i Sihanoukville

Trots att halva gruppen hostar och nyser (mig inräknat) så är stämningen på topp och vi ser fram emot strand och bad. Vi går förbi ett apotek och införskaffar strepsils, plåster och sårbehandlingsmedel för infekterade myggbett och diverse annat och åker sedan till Otres beach 2 med tuktuk. Stranden är precis vad den ska vara: nära turkost vatten, vit, full med solstolar och god öl. Vi ligger här hela dagen och degar i solen. Lunchen blir en smärre katastrof då en person får fel mat och inte kan äta den pga allergi, en får fläsk ist för kyckling och den tredje får fisk ist för kött... dessutom känns köket sådär halvrent så vi förväntar oss magsjuka till dagen efter.

Vi åker hem från stranden efter att ha inväntat solnedgången. Väl vid hotellet bestämmer vi att vi går ut och äter med halva gänget och råkar välja samma ställe som vi ska till dagen efter för nyårsmiddag. Kvällen blir kort för mig, hänger en stund på hotellet med de anfra men går o sover ganska tidigt för att bli av med förkylningen. Dessutom är en hel dag på stranden ganska uttröttande.

Nyårsafton startas med att jag beställer frukost som tar över en halvtimme att få vilket innebär att vi måste lämna hotellet innan jag hinner få den. Vi ska nämligen iväg med båt till ön Koh Rang Samloem för att hänga på beachen hela dagen. Det är en speed boat vi åker med och den tar ca 45 min ut till ön. Vi kliver av i Saracen Bay och blir rekommenderade att promenera över ön till Lazy Beach på andra sidan där vågorna är lägre. Promenaden är inte speciellt lång, typ 20min, men i den värmen och med hosta o snuva så är det inte så kul. När vi kommer fram är resorten på den sidan ön stängd för ett privat sällskap så vi kan inte köpa något i baren eller att äta. Efter några timmar börjar vi behöva mat så vi går tillbaka till Saracen Bay som är betydligt livligare och äter lunch. Enorma getingar försöker sneaka till sig matbitar från tallrikarna men motas ständigt bort av viftande turister med uppspärrade ögon. Jag äter nudelsoppa med grönsaker. Sedan softar vi ett tag ackompanjerade av kambodjansk topplistemusik tills det är dags att åka tillbaka. Sperd boaten tar lite längre tid på vägen tillbaka och har några fler stopp så vi hinner se solnedgången och väl tillbaka på stranden i Sihanoukville ser vi hur massorna av folk börjat samlas för nyårsfesten senare på kvällen. Hela stan är på fötter, trafiken är livlig och på varenda bar sitter folk. Vi går till hotellet och gör oss iordning till kvällens nyårsmiddag på samma ställe som igår. Vi får flera olika rätter och speciellt en sallad som är jättegod. Jag beställer in en ananas och mangosmoothie och tar några klunkar men känner direkt att jag inte kan dricka mer. Hela tungan kliar och jag känner hur svalget svullnar upp lite. Jag har kännt kli när jag ätit färsk ananas någon enstaka gång tidigare men kanske nu i kombination med förkylningen så blev det värre. Jag får iaf en anti-histamintablett av en resekamrat och känner ingen försämring så allt gick bra.

Vi går till hotellet och hämtar champagne och lämnar alla värdesaker. Jag tar inte med kamera eller mobil så jag har inga bilder men nyår på stranden i Sihanoukville var såå häftigt! Alla är glada, hela stranden är full av folk som släpper upp lyktor och skjuter raketer. Vi står i ena änden på stranden så vi ser hela strandsträckans fyrverkerier. När vi närmar oss tolvslaget kulmnierar det och det skjuts upp raketer till höger och vänster. Bredvid oss gräver de ner en stor pjäs och alla börjar backa undan. Straxt börjar det flyga upp fyrverkerier men något går fel i boxen och den exploderar på stranden. Tryckvågen är ordentlig och värmen känns verkligen. Jag känner sand och rester från fyrverkerierna slå mot benen men vi klarar oss oskadda om än lite omskakade. Några som stod närmre såg inte glada ut. Krutrester rasar från skyn och man blir alldeles grå på huden. Bara tur att man inte fick någon raket eller glödande bitar i håret t ex. Långt efter tolv syns lyktor o raketer, det verkar aldrig sluta.

Dagen efter går vi ner till stranden, det verkar som om man städat sin landremsa som hör till baren så mestadelen av stranden är röjd. Ett ställe verkar inte ha stängt alls och har ett tappert festande gäng som fortfarande håller igång. De måste gå på något mer än alkohol. Vi hinner precis med en pizza innan bussen mot Phnom Penh avgår och på bussresan tar vår chaufför upp fler passagerare varav en är munk, så vår chartrade buss är helt plötsligt kollektivtrafik.

Resa från Siem Reap till Sihanoukville

Dagen startar med frukost på hotellet och sedan iväg till bussen som väntar utanför gränden där vårt hotell ligger. Resan är skumpig och även om distansen inte är speciellt lång så tar resan tid ändå. Det är svårt att läsa, stickningen innebär en massa tappade maskor och man spiller vatten när skumpningen är som värst. Vi kör hela vägen till Phnom Penh och jag passar på att uppdatera lite bloggposter, sova (trots skumpet går det ganska bra) och lyssna på lite musik. Vi stannar bara för toalettpaus två gånger och vi får äta medhavd lunch på bussen. För mig innebär det överbliven baguette från frukosten och kossa-ost, såna där trekanter som man köper i en rund ask. Hittade även en sojamjölksförpackning med massa vitaminer, kalcium och fibrer i affären dagen innan som smakar bra till.

Toastoppen är av varierad kvalitet, det första är bra med vanlig vattenklosett, det andra mer intessant med rostiga dörrar till skjul med hål i marken. Man överlever. Jag tar upp goprokameran under bussfärden för att upptäcka att den i väskan gått igång och tagit över 5000 bilder i följd... Onöjd.

Vi mellanlandar i Phnom Penh på Smileys Hotell vid fyratiden på eftermiddagen. Det är för långt att åka hela vägen på en dag så vi tar en övernattning på samma hotell vi kommer bo på när vi återvänder för att upptäcka staden. Ikväll tar vi en tuktuk ner till FCC som är the foreigner correspondence center där journalister samlades under oroliga tider. Det var enda stället de fick gå till då. En i sällskapet lyckas deala till sig happy hour-priser en halvtimme i förväg och så delar vi på beställningarna så jag får en öl och en chilidrink. Båda är mycket goda.

Vi promenerar åt fel håll när vi följer guideboken för att hitta en restaurang som inte finns. Istället tar vi en restaurang mitt emot FCC som har väldigt bra mat och kvällen fortsätter fyra trappor upp i skybaren. Sedan blir det en förvånandsvärt lugn kväll och vi åker till hotellet för en normal natts sömn, för mig den första på resan o då är vi nu 6 dagar in på turen.

Frukosten intas på hotellet och bussen sitter fast i trafiken så vi kommer iväg sent. Färden är betydligt mindre skumpig i den här delen av landet och vi har samma buss som igår. Mot kvällen anländer vi i Sihanoukville vid den Kambodjanska kusten. Vi bor på Beach Road Hotel som inte ligger speciellt långt bort från de gyllene lejonen som står i en stor rondell.

På kvällen åker vi tuktuk upp till independence beach och äter middag på en beach bar som ägs av en svensk. De serverar en ypperligt god fish amok som är nationalrätten i Kambodja. Det är en fiskgryta med kokosmjölk. Måste slå upp recept på detta hemma sedan.