Resan startar en sen torsdagskväll i September 2013, jag har precis lyckats packa min väska lagom tung och blivit serverad en middag som jag planerat men inte lagat. Jag hade hjälp av två minions som lagade mat medan jag packade min väska och ojade mig över om väskan var för stor och jag eg skulle ha en mindre väska med mig. Då väskan är färdigpackad inser jag att min packning inte får plats i den mindre väskan men att den stora väskan är större än nödvändigt så jag är inte helt nöjd. Mina minions är dock mycket väluppfostrade och lagar utsökt middag efter mina instruktioner. Den ena minionen kan kallas Byäldsten och den andra föredrar Vonstryk och kan hittas här: http://vonstryk.deviantart.com/gallery/ där även en del bilder från resan ligger.
Jag blir beordrad att vara förare då Byäldsten inte vill köra bil i Stockholm, hade något med dåligt ljus och trafik att göra vilket är ganska essentiellt då man kör bil på kvällen. Färden går bra och vi sover på madrasser hemma hos Vonstryk för att på morgonkvisten ta en tidig förbeställd taxi till flygplatsen. Vi är där i god tid och jag tror aldrig jag varit igenom incheckning och säkerhetskontroll så snabbt vid utlandsresa med stort bagage någonsin. Eloge till Arlanda som trots enorma amerikanska säkerhetskontroller lyckats göra det smidigt. Tror jag blev kontrollerad fem gånger för antingen pass, boarding pass, eller väskornas innehåll innan vi kliver på planet. Det började redan innan incheckning, vi blev kontrollerade för att ens ställa sig i kön till incheckning :) Nåja, någon timme i taxfreen gav mig tid att boosta godisförrådet jag hade med mig till de svultna utvandrarna Donnan och Ingenjören ( http://belltown98121.blogspot.se/ ). En bild på ursprungsförrådet ser ni nedan. Toppar med djungelvrål och ännu en påse med gott o blandat. Killen i kassan på ICA kollade lite konstigt på mig när jag handlade detta tillsammans med potatis och kyckling men han sa inget, han var väluppfostrad och professionell men hade antagligen funderingar över hur mycket godis en person egentligen kan äta utan att dö av sockerchock.
Väl ombord på planet så blir vi serverade salta pinnar i kringelform och valfri alkoholfri dryck i väntan på lunchen som består av kött o potatis. Jag avverkar tre filmer, först Iron Man 3 som var bättre än väntat men lite knepig och hade en plot som inte riktigt blev logisk. Därefter kollade jag på The East med Alexander Skarsgård och Ellen Page (en film med dem två kan inte vara dålig rent estetiskt) och blev återigen överraskad över att filmen var helt ok. Sedan såg jag G.I. Joe Retaliation och minns inget av den så jag antar att mitt intryck inte var överväldigande. Efter det valde jag att inte se fler filmer utan lyssna på musik istället. Under oss mötte Atlanten den nordamerikanska kusten.
När vi landar i New York på Newarks flygplats 8 timmar senare blir vi återigen förvånade över hur snabbt vi kommer igenom tullen, trots major screwup av tullpersonalen blir vi accepterade som ofarliga turister och släpps igenom spärrarna för att hämta väskorna (ena instansen delar på en familj, den andra kräver att man ska gå tillsammans). Vi går igenom fler säkerhetskontroller och det är ingen kö!? Detta är ovanligt. Sedan har vi fyra långa timmar på flygplatsen i väntan på nästa flyg som ska ta oss till Seattle. Vi spenderar tiden med att desperat försöka surfa på flygplatsens otroligt dåliga wi-fi och att försöka komma på var vi ska äta. Nästa flyg består av 6 timmars slöande utan mat på bästa middagstid. Det blir en delad kycklingsallad och till efterrätt en fruktsallad fylld med knepiga melonbitar, är inte säker på att allt var melon, de orange bitarna kan ha varit papaya. De var ingen höjdare. Vattenmelonen var god men vet inte om Byäldsten och Vonstryk var så nöjda över att de bitarna försvann så snabbt.
Väl på planet mellan New York och Seattle så visas After Earth med Will Smith och hans son. Vonstryk såg den på vägen över Atlanten och rekommenderade den inte. Jag tittar på bilderna utan att lyssna på ljudet utan lyssnar på musik ist. Känns som om jag inte behöver ljudet för att inse vad som händer/sägs, den känns tråkig och förutsägbar. Somnar och vaknar om vartannat med Lynx och Phutureprimitive i lurarna. Resan känns inte alltför lång ändå och vi landar trötta i Seattle runt sex på kvällen lokal tid, dvs ca kl 3 på natten svensk tid. Då har vi varit på resande fot i 20 timmar. Efter att vi hämtat ut väskorna letar vi, efter Donnans instruktioner, efter en man i varselväst som ordnar taxis till resande turister. Vi finner honom i ett parkeringshus efter diverse omvägar och blir hänvisade till en minibusstaxi med en glad man som beklagar sig över vädret, det har börjat ösregna idag "vilken otur för er". Heh...
På vägen in till downtown Seattle möts vi av en vägg av regn, vi ser knappt något genom rutorna. Är taxin vattentät? Hade känt mig lugnare med Duck Tours fordon faktiskt (mer om vad detta senare men för den vetgiriga finns info här: http://www.ridetheducksofseattle.com/). Vi kommer fram till hotellet, checkar in, dumpar väskorna på hotellrummet och går ut på stan för att inhandla lite snacks till middag. I affären hittar jag även denna spännande produkt som jag tog kort på. Blev tvungen att googla det: http://drinkneuro.com/
Vi skippar neuro-drickan, sköljer ner snacksen med klorerat kranvatten och somnar ganska snabbt med ett regnigt Seattle utanför hotellfönstret.
