lördag 3 januari 2015

2 underbara dagar i Sihanoukville

Trots att halva gruppen hostar och nyser (mig inräknat) så är stämningen på topp och vi ser fram emot strand och bad. Vi går förbi ett apotek och införskaffar strepsils, plåster och sårbehandlingsmedel för infekterade myggbett och diverse annat och åker sedan till Otres beach 2 med tuktuk. Stranden är precis vad den ska vara: nära turkost vatten, vit, full med solstolar och god öl. Vi ligger här hela dagen och degar i solen. Lunchen blir en smärre katastrof då en person får fel mat och inte kan äta den pga allergi, en får fläsk ist för kyckling och den tredje får fisk ist för kött... dessutom känns köket sådär halvrent så vi förväntar oss magsjuka till dagen efter.

Vi åker hem från stranden efter att ha inväntat solnedgången. Väl vid hotellet bestämmer vi att vi går ut och äter med halva gänget och råkar välja samma ställe som vi ska till dagen efter för nyårsmiddag. Kvällen blir kort för mig, hänger en stund på hotellet med de anfra men går o sover ganska tidigt för att bli av med förkylningen. Dessutom är en hel dag på stranden ganska uttröttande.

Nyårsafton startas med att jag beställer frukost som tar över en halvtimme att få vilket innebär att vi måste lämna hotellet innan jag hinner få den. Vi ska nämligen iväg med båt till ön Koh Rang Samloem för att hänga på beachen hela dagen. Det är en speed boat vi åker med och den tar ca 45 min ut till ön. Vi kliver av i Saracen Bay och blir rekommenderade att promenera över ön till Lazy Beach på andra sidan där vågorna är lägre. Promenaden är inte speciellt lång, typ 20min, men i den värmen och med hosta o snuva så är det inte så kul. När vi kommer fram är resorten på den sidan ön stängd för ett privat sällskap så vi kan inte köpa något i baren eller att äta. Efter några timmar börjar vi behöva mat så vi går tillbaka till Saracen Bay som är betydligt livligare och äter lunch. Enorma getingar försöker sneaka till sig matbitar från tallrikarna men motas ständigt bort av viftande turister med uppspärrade ögon. Jag äter nudelsoppa med grönsaker. Sedan softar vi ett tag ackompanjerade av kambodjansk topplistemusik tills det är dags att åka tillbaka. Sperd boaten tar lite längre tid på vägen tillbaka och har några fler stopp så vi hinner se solnedgången och väl tillbaka på stranden i Sihanoukville ser vi hur massorna av folk börjat samlas för nyårsfesten senare på kvällen. Hela stan är på fötter, trafiken är livlig och på varenda bar sitter folk. Vi går till hotellet och gör oss iordning till kvällens nyårsmiddag på samma ställe som igår. Vi får flera olika rätter och speciellt en sallad som är jättegod. Jag beställer in en ananas och mangosmoothie och tar några klunkar men känner direkt att jag inte kan dricka mer. Hela tungan kliar och jag känner hur svalget svullnar upp lite. Jag har kännt kli när jag ätit färsk ananas någon enstaka gång tidigare men kanske nu i kombination med förkylningen så blev det värre. Jag får iaf en anti-histamintablett av en resekamrat och känner ingen försämring så allt gick bra.

Vi går till hotellet och hämtar champagne och lämnar alla värdesaker. Jag tar inte med kamera eller mobil så jag har inga bilder men nyår på stranden i Sihanoukville var såå häftigt! Alla är glada, hela stranden är full av folk som släpper upp lyktor och skjuter raketer. Vi står i ena änden på stranden så vi ser hela strandsträckans fyrverkerier. När vi närmar oss tolvslaget kulmnierar det och det skjuts upp raketer till höger och vänster. Bredvid oss gräver de ner en stor pjäs och alla börjar backa undan. Straxt börjar det flyga upp fyrverkerier men något går fel i boxen och den exploderar på stranden. Tryckvågen är ordentlig och värmen känns verkligen. Jag känner sand och rester från fyrverkerierna slå mot benen men vi klarar oss oskadda om än lite omskakade. Några som stod närmre såg inte glada ut. Krutrester rasar från skyn och man blir alldeles grå på huden. Bara tur att man inte fick någon raket eller glödande bitar i håret t ex. Långt efter tolv syns lyktor o raketer, det verkar aldrig sluta.

Dagen efter går vi ner till stranden, det verkar som om man städat sin landremsa som hör till baren så mestadelen av stranden är röjd. Ett ställe verkar inte ha stängt alls och har ett tappert festande gäng som fortfarande håller igång. De måste gå på något mer än alkohol. Vi hinner precis med en pizza innan bussen mot Phnom Penh avgår och på bussresan tar vår chaufför upp fler passagerare varav en är munk, så vår chartrade buss är helt plötsligt kollektivtrafik.

Resa från Siem Reap till Sihanoukville

Dagen startar med frukost på hotellet och sedan iväg till bussen som väntar utanför gränden där vårt hotell ligger. Resan är skumpig och även om distansen inte är speciellt lång så tar resan tid ändå. Det är svårt att läsa, stickningen innebär en massa tappade maskor och man spiller vatten när skumpningen är som värst. Vi kör hela vägen till Phnom Penh och jag passar på att uppdatera lite bloggposter, sova (trots skumpet går det ganska bra) och lyssna på lite musik. Vi stannar bara för toalettpaus två gånger och vi får äta medhavd lunch på bussen. För mig innebär det överbliven baguette från frukosten och kossa-ost, såna där trekanter som man köper i en rund ask. Hittade även en sojamjölksförpackning med massa vitaminer, kalcium och fibrer i affären dagen innan som smakar bra till.

Toastoppen är av varierad kvalitet, det första är bra med vanlig vattenklosett, det andra mer intessant med rostiga dörrar till skjul med hål i marken. Man överlever. Jag tar upp goprokameran under bussfärden för att upptäcka att den i väskan gått igång och tagit över 5000 bilder i följd... Onöjd.

Vi mellanlandar i Phnom Penh på Smileys Hotell vid fyratiden på eftermiddagen. Det är för långt att åka hela vägen på en dag så vi tar en övernattning på samma hotell vi kommer bo på när vi återvänder för att upptäcka staden. Ikväll tar vi en tuktuk ner till FCC som är the foreigner correspondence center där journalister samlades under oroliga tider. Det var enda stället de fick gå till då. En i sällskapet lyckas deala till sig happy hour-priser en halvtimme i förväg och så delar vi på beställningarna så jag får en öl och en chilidrink. Båda är mycket goda.

Vi promenerar åt fel håll när vi följer guideboken för att hitta en restaurang som inte finns. Istället tar vi en restaurang mitt emot FCC som har väldigt bra mat och kvällen fortsätter fyra trappor upp i skybaren. Sedan blir det en förvånandsvärt lugn kväll och vi åker till hotellet för en normal natts sömn, för mig den första på resan o då är vi nu 6 dagar in på turen.

Frukosten intas på hotellet och bussen sitter fast i trafiken så vi kommer iväg sent. Färden är betydligt mindre skumpig i den här delen av landet och vi har samma buss som igår. Mot kvällen anländer vi i Sihanoukville vid den Kambodjanska kusten. Vi bor på Beach Road Hotel som inte ligger speciellt långt bort från de gyllene lejonen som står i en stor rondell.

På kvällen åker vi tuktuk upp till independence beach och äter middag på en beach bar som ägs av en svensk. De serverar en ypperligt god fish amok som är nationalrätten i Kambodja. Det är en fiskgryta med kokosmjölk. Måste slå upp recept på detta hemma sedan.

måndag 29 december 2014

2 dagar i Siem Reap

Ska man slå runt så ska man göra det ordentligt. Punkt. Den tappra kärnan på tre hade bestämt träff i lobbyn kl 11.30 men bara en dök upp. Jag kom upp sent så jag misstänkte att de andra hängt på några andra för att fördriva dagen så jag och min betongkeps gick till en supermarket och handlade frukost o vatten. Väl tillbaka på hotellrummet och en uppäten frukost senare så tänker jag att jag ska gå till nationalmuseet, lite senare, efter en tupplur. Jag vaknar av ett meddelande på telefonen där den andra tredjedelen av gänget förklarar att de inte alls försvunnit iväg utan bara somnat och inte vaknat. Så vi ändrar planerna och går ut o letar efter något ställe att äta frukost/lunch på. Vi hittar efter mycket om och men ett litet café med konstgräs på golvet och mysiga sängar att sitta i. Jag beställer en pizza toast med skinka och ost och det smakar lite som Uncle Bens hawaiisås med skinka och lite ost på. Funkar men ingen mersmak.

Efter frukostlunchen försöker vi hitta ett hotell med pool och kliver in på ett litet hotell som vi blivit rekommenderade lite längre ner på gatan men det är fullt och poolen är liten. Vi letar därefter efter ett annat hotell med pool som ska ligga längs med huvudgatan men hittar det inte. Vi kliver in på ett superlyxigt hotell istället och promenerar vant in till poolområdet för att kolla in faciliteterna. En person i sällskapet är inte nöjd med solläget så vi bestämmer oss för att gå vidare. Vi hittar till slut ett hotell med ok pool och tre solstolar lediga. Det finns sol men mest på väggen mitt emot, solen är på väg ner i alla fall så vi gillar läget o slår oss ner. Badar lite och går sedan sakta hemåt. Vi inser att semester-mode har slagits på då gånghastigheten är väldigt långsam.

Efter dusch på vårat guest house möts vi upp i lobbyn och tar några tuktuks ner till andra sidan floden där man har dekorerat vackert med massor av ljusslingor runt träd och lampor. Vi går till en restaurang som jag i skrivande stund glömt namnet på men de serverade thai och khmermat som var otroligt god. Rekommenderas. Efter middagen går vi längs vattnet och hittar Hard Rock Café där några köper t-shirts. Sedan promenerar vi längs pub street och kollar in försäljningen av prylar i Night Market för att därefter gå hem.

Följande dag startar tidigt. Jag kliver upp 04.40 för att hinna ner i lobbyn till kl 5. Vi hyr en tuktuk som ska skjutsa runt oss hela dagen i Angkor Wat och åker till biljettförsäljningen. Det känns som om hela stan är på väg för att se Angkor Wat i soluppgången som ska inträffa 06.24. Att köpa biljett går väldigt smidigt jämfört med visaproceduren, funderar allvarligt på om det beror på att visaproceduren sköttes av män och biljettförsäljningen av kvinnor... Inte lika mycket prestige och mindre mängd händer som ska vara med och pilla på varje detalj.

Vi blir körda bort till Angkor Wat i mörker men man ser var vägen går pga alla bilar och tuktuks vars lampor bildar en myrstig bort i fjärran. Vi promenerar över en bro och mobilernas lampor fungerar som ledljus bland alla snubbelstenar. Det är otroligt häftigt att gå där i mörkret och bara ana strukturen på stentemplet man har framför sig. Ju ljusare himlen blir destå mer ser man, sten för sten blir tydligare. Konturen av Angkor Wat anas i början och blir otroligt papmpigt i svagt ljus. Vi ställer oss tillsammans med alla andra turister på gräset framför templet och det kommer fram en liten pojke som vill sälja oss frukost. Det tar vi tacksamt emot och vi beställer in kambodjanskt te och en baguett mett ost och grönsaker. Att ha frukostpicnic i gräset och samtidigt se Angkor Wat framträda i gryningsljuset var underbart.

Eftersom vi kl 9 har en guidad tur av Angkor Wat inplanerad så lämnar vi stället för att återkomma senare. Vi hade hört talas om en luftballong och såg den också från picnicgräset så vi tar sikte på den. Vår chaufför hittar oss enkelt bland alla turister vilket för mig är otroligt, men vi är tre tjejer så det är kanske inte helt svårt att känna igen oss. Dessutom så gör de ju detta varje dag så de har nog knep att känna igen folk på. Vi åker upp i ballongen som sitter fast med vajer i marken och stiger till 180m höjd. Därifrån ser vi hur dimman ligger som en slöja över skogen runt om Angkor Wat och de andra templen och ruinerna. Detta har ju ändå varit en miljonstad en gång i tiden men boningshusen var av trä så de är borta, bara stenkonstruktionerna finns kvar. Utsiken är härlig.

Vi åker sedan till Angkor Thom som har torn med ansikten åt flera håll och vi klättrar runt i ruinerna, in och ut ur små run och gångar. På vissa ställen finns buddhastatyer med utsmyckningar som sjalar eller blommor och man har tänt rökelse som sprider sig i rummen.

Efter Angkor Thom åker vi tillbaka till Angkor Wat och tar en fika innan den guidade turen ska börja. Vi möts under ett träd och promenerar sedan genom hela området. Det är sjukt varmt ute i solen så det är skönt när vi kommer in i byggnaderna. Väggarna är dekorerade med historier och restaureringar ses här och var. Vi blir guidade ända till trappen upp till högsta delen av Angkor Wat och vi tänker att, ja, är man här en gång så ska man väl upp till toppen. Vi kliver runt hörnet och ser den långa långa kön som slingrar sig bort och inser att, nej, kanske inte ändå... Vi bestämmer att vi går o köper vatten och sedan åker vi vidare till klostret som har bevarats lite så som det hittades för att visa hur raserat och överväxt byggnaderna i Angkor var när de hittades för 150 år sedan. Namnet är Ta Prohm och det var här filmen Tomb Raider delvis spelades in. Det är urhäftigt att se hur träd har vuxit runt stenarna och hur klostret fullständigt invaderats av den omgivande djungeln. För min del var picnicen, ballongfärden och Ta Prohm det häftigaste av det jag såg.

Efter 7 timmar i området känner vi att det är dags att åka hemåt men klockan är ju bara 13... På hemvägen sitter vi alla tre och halvsover i tuktuken och vi bestämmer att vi behöver pool med betjänt för att slappa på eftermiddagen. Vi packar om och beger oss till det hotellet som vi letade efter igår. Vi såg det inte eftersom de hade juldekorerat hotellskylten så man knappt kunde se namnet. Pollen är sval, ölen kall och maten serveras med tillbehövet jamande urgullig katt. Vi hade en lång diskussion där jag konstant sa "nej" och katten "mjau" och alternerade mellan att titta bedjande på mig och suktande på min tallrik med fish and chips... Sen somnade vi allihop vid poolen och tog igen oss efter en lång och intressant dag.

När vi poolat klart återvände vi till hotellet och förberedde inför kvällens middagsplan. Vi följde guidebokens tips om ett ställe som hette Dead Fish Tower som skulle ha krokodilfarm, golfbana och diverse andra spännande saker men det stället måste ha lagt ner eller bytt namn sedan boken trycktes. Vi går ist på reseledarens tips the red piano och de har goda pizzor. Efter maten går vi rakt över gatan till klubben med live rockmusik där vi var första kvällen. Några öl senare går vi hemåt och packar väskorna för att dagen efter åka vidare mot Phnom Pehn.

söndag 28 december 2014

Resa mellan Bangkok och Siem Reap

Vi sticker iväg efter frukost kl 8 på morgonen och åker charterbuss till lunchstället vid gränsen. Där äter vi jättegod mat under kristallkronor i ett skjul. Känns lite bisarrt men ok. På vägen till lunchstället stannar vi vid en mack där toaletterna består av avancerade hål i marken.

Efter lunchen är det dags för gränspassage och denna procedur tar nästan 3 timmar. Själva utpasseringen från Thailand går supersmidigt i jämförelse med inpasseringen till Kambodja. Visumproceduren är ett mindre skämt och sedan får vi stå länge i kö för att bli registrerade o komma in. Väl på insidan haffar vi en transferbuss och blir körda ca 1km till busstationen där vår Kambodjanska buss väntar.

Vi åker vidare genom Kambodja mot Siem Reap och mörkret faller. Landskapet är väldigt platt och det känns som om varenda bit sim går att odla på utnyttjas. Vi stannar till vid ett ställe för att äta middag, det är ett jättestort hus mitt ute i ingenstans men maten är helt ok trots massor av flygfän och en toalett som där halva djungeln bestämt sig för att bo. Där fanns kackerlackor, gräshoppor, nattfjärilar, skalbaggar och spindlar. Tror det är första gången jag lyckats sitta på en toalett o kissa samtidigt som jag i snabb takt måste lyfta runt fötterna på golvet för att slippa trampa på eller få insekter upp på tårna... Tur att det var en vanlig toastol iaf o inte ett hål i marken. Då hade det nog inte gått bra alls.

Vi fortsätter längs med den mörka landsbygden där husen har få elektriska lampor och kommer fram till Smileys guest house vid sjutiden. Vi packar in oss på rummen och går sedan ut för att ta några öl och hittar pubgatan ganska omedelbart. Kvällen blev längre för vissa än för andra, det blir så när ölen kostar 0.5 dollar, dvs 4 kr. Några öl intogs på ett matställe och sedan hörde vi hårdrock från ett coverband på andra sidan gatan så där blev det fler öl. Sedan fortsatte en tapper kärna på tre vidare till Roof top bar som hade en skateboardramp på taket. Det var intressant att se turisterna försöka ta sig upp och ner för denna ramp för att nå barborden som stod uppe på krönen. Ingen åkte dock skateboard, det gick jättebra att ramla utan sådana hjälpmedel.

Därefter tog vi oss hemåt men fastnade med ett gäng svenskar vid hotellområdet. Vid halv sex på morgonen gav jag mig och gick o sov, sedan var den tappra kärnan bara två.

fredag 26 december 2014

Julafton i Bangkok

Resan till Bangkok går ganska smärtfritt trots våra funderingar på om vi måste plocka ut väskorna mellan planen eller inte. Vi bestämmer oss för att inte göra det och väl framme i Bangkok så står vi nervöst o spanar efter de rosa baggagetaggarna. Men de dyker upp till slut till allas lättnad.

Vi träffar reseledaren på flygplatsen och några personer som flugit från Kastrup tillkommer till gruppen. Vi är nu 24 personer som åker denna resan. Vi åker charterbuss till Silom Village Inn där vi bor två nätter. Rummen är ganska murriga men funkar för det de ska användas till.

Samling för välkomstmiddag sker någon timme efter ankomst och vi hinner köpa vatten o annat i nån av de vanligt förekommande seven11-butikerna. Reseledaren guidar oss till restaurangen som ligger ca 10 minuters gångväg från hotellet. Det är en en gammal villa som är ombyggd till restaurang och vi skulle nog aldrig hittat hit utan guide. Hela övervåningen är bokad för oss och vi delar upp oss på två bord. Det blir ett spännande möte med Thailands matkultur, iaf för mig. Vi får först bläckfisk och kött. Bläckfisk har jag provat förut men aldrig riktigt förstått charmen med. Det gjorde jag inte heller denna gång. Köttet var otroligt starkt men gott, krävde mycket ris :) Sedan fick vi kyckling som var jättegod, och räkor som även det var utsökt. Efterrätten bestod i sött ris och uppskuren mango.

Efter middagen går några av oss ut på "byn" o letar efter en bar som finns beskriven i Lonely Planet, men vi får på vägen reda på att det är strikt dresscode och att de inte har pingpong på baren... för det vill alla turister se, naturligtvis... Vi vänder på klacken och hittar en supermysig liten restaurang där vi tar en öl o avslutar första kvällen i Bangkok.

Heldagen i Bangkok startas med att låsa in nyckeln på rummet o dessutom upptäcka att kassaskåpet inte går att öppna eftersom vi använde knapp 5 i koden och den knappen slutat fungera... Vi lyckas få hjälp att öppna dörren men kassaskåpsproblemet får vänta. Frukosten består av toast med ägg, bacon, korv och frukt. Vi är ett stort gäng som promenerar ner till floden och vi tar en long tail-båt bort till kungens palats. Det är mycket folk o palatset har dresscode men de flesta av oss klarar kraven o de övriga får hyra byxor. Väl inne är det supervackert och det finns många byggnader att titta på. Inne i templen får man ta av sig skor och keps. Taken är färggranna och väggarna förgyllda med massor av mosaik och små speglar i många färger.

Vi gick vidare till den liggande Buddhan och även där finns massor av tempel och statyer att titta på.

Öl vid floden intas och sedan tar vi en tuktuk till Koah San Road bara för att det är en känd gata för backpackers. Det är imponerande att vi lyckas hitta alla personer igen då vi splittrats upp vid resan till gatan. Några tog tuktuk, några taxi och de andra promenerade men vi hamnar iaf på samma restaurang.

Tillbaka till hotellet tar vi taxi och jag får hjälp av personalen att öppna kassaskåpet och väljer en kod utan femmor... Vi går ner till lobbyn o promenerar iväg o tar en öl i en skybar på 20 våningen i ett hotell. Sedan möter resten av gänget och går till en jättebra restaurang som har utsökt mat för det är faktiskt julafton.

Efter restaurangbesöket åker vi upp i en av stans lyxigaste sky-barer och får se fyrverkerier ovanifrån eftersom vi är på 65:e våningen. Sedan är dagen över och vi packar väskorna för tidig avfärd imorrn.

fredag 19 december 2014

Packningsdags

Nu har det börjat, packandet. Denna gång har jag ganska bra koll på vad som ska med. Jag har en ny resväska, lite mindre till storleken men lättare än den jag hade i somras på bussresan. Hade den till Bostonresan och den funkade urbra men är lite nervös över att jag inte ska få plats med det jag ev handlar på resan o ska ha med hem. Finns risk för att saker lämnas på resmålet så jag kanske inte ska ta med de allra bästa kläderna... hmmm. Dessutom bor vi inte på en buss denna gång så man kan inte praktiskt fylla tomrummen i väskan med saker längs vägen och få den hemskjutsad utan viktkontroll. Denna gångwn måste den gå att få ombord på planet hem plus att jag måste transportera den från transportmedel till hotell osv inför resans gång. Det kräver en helt annan typ av logistik och ordning på sakerna i väskan. Känner jag mig själv så fallerar detta dag 1 och jag får storstäda väskan varje dag tills det utarbetats någon form av organiserat kaos. Det positiva i detta resväskeboendevansinne är att jag förhoppningsvis utvecklar någon form av hem i väskan som jag kan använda mig av på övriga resor resten av livet. Det kommer vara väldigt välkommet kommande festivalresor om inte annat.

Det visar sig att väskan efter provpackning nu ikväll väger nätta 15kg och max är 20 så jag är iaf inte på gränsen. Känns bra!

måndag 15 december 2014

En vecka kvar till det nya äventyret

Dags för att se till att alla saker som behövs är inköpta eller uppackade från källaren och alla andra knepiga gömmor där man kan förvara saker man behöver 1-2 gånger om året. Denna gången är det asien som gäller, närmare bestämt Kambodja och Vietnam över jul o nyår.

Jag har redan varit och fyllt på tyfoidvaccinet och fått med mig dukoral hem men måste nog förbi och skaffa malariatabletter och fylla på stelkramp och difteri eftersom det uppenbarligen var över 20 år sedan jag tog den sprutan i skolan... Malariatabletterna vet jag inte riktigt om jag behöver men det är väl bättre att ta det säkra före det osäkra speciellt som vi kommer åka förbi mekongdeltat där det kan finnas malaria.

Passfoton är iaf tagna så jag kan skaffa mig visum vid gränsen till Kambodja. Nu är det väl eg bara en hårklippning, valutaväxling och det där vaccinationsmottagningsbesöket kvar innan jag har allt jag tror jag behöver. Sedan börjar packhysterin och resfebern får härja fritt.