Sista dagarna på resan spenderas i Saigon som staden hette förr. Idag kallar den yngre befolkningen staden Ho Chi Minh City vilket är det officiella namnet medan den äldre delen av befolkningen fortfarande säger Saigon. Här bor vi på Liberty 4 Hotel och rummen är utmärkta. Frukosten är lite tråkig men man slipper äta en andra frukost på stan.
Första kvällen i Saigon beställde vi limousintaxi som ska ta oss till kusten och badorten som ligger där. Det är dit alla Saigonbor åker för att relaxa på stranden och 4 resenärer kliver ut på morgonen för att försöka hitta taxikontoret. Det är lite bökigt då vår karta inte riktigt överensstämmer med verkligheten men några hjälpsamma stadsbor visar oss till slut rätt. Tur vi skulle vara på plats 30 min innan avfärd för vi har 10 min tillgodo när vi väl hittat rätt. Taxilimousinen visar sig vara en ombyggd minibuss som har skinnfotöljer och wifi! Sweet! Det tar ca 1.5h att åka till kusten och vädret är mulet även här ute. Vi går ner till havet men har ingen badbar strand i sikte, vi ser dock ett berg med linbana och jag och en resenär till vill direkt upp på toppen. De andra är måttligt intresserade av denna typ av strapats, speciellt med en smärre bakfylla i baggaget.
Vi stoppar en taxi och säger typ "kör oss till stranden" varpå han undrar om vi menar nån specifik strand som jag inte minns namnet på och vi svarar "yes" utan att veta vart vi kommer åka. Så uppfattar jag situarionen iaf, möjligt att nån av de andra resenärerna hade koll. Stranden är lång och bred pga lågvatten. Den är också öde, har svart flagg (varning för starka strömmar) och passar bättre för surfning än bad med sina vågor. Vi slår oss ned i några solstolar och halvsover under molnen. Det är ändå inte kallt trots att solen är skymd. Bredvid oss har vi ett gäng vietnamesiska ungdomar som har en foto session på straden. Vi går upp och lägger oss vid en pool vid lunch o slappar lite till tills vi bestämmer oss gör att ta taxi.tillbaka till limousinkontoret för hemfärd. Taxiresan är vansinnig, chauffören skrattar hela vägen och precis som i grand theft auto försöker han träffa människor o bilar på gatan... vi är glada att vi överlever tillbakaresan som går så fort att vi har tid för en öl innan vi lämnar kuststaden.
På kvällen går vi ner till backpackergatan och äter halvbra mat, dricker öl och går sedan till en yoghurtglassbar. Där får man en mugg och väljer vilka smaker på yoghurtglass man vill ha genom att använda flera kranar på en vägg. Sedan går man till en disk där man toppar sin yoghurtglassblandning med massor av godis eller frukt o nötter och till sist väger man muggen i kassan och betalar per kilo. Supergott men många brain freeze uppkommer hos deltagarna. Efter yoghurten behöver vi tina upp och går över gatan för lite shopping. Killarna tröttnar och sätter sig på en mycket välkomnande bar som uppenbarligen är en front för något annat vilket herrarna inser lite för sent... där sitter vi och kollar in spektaklet i detalj och kvinnorna är fruktansvärt klängiga på männen som går förbi. Intressant. Vi går vidare efter den ölen. Men kvällen blir inte överdrivet sen.
Andra dagen i Saigon börjar vi med att ta gruppfoto i foajén till hotellet. Alla utom en person finns närvarande. Sedan åker vi till Cho Chi med vår vietnamesiske guide som dyker upp igen. Vi mötte honom i ett hörn på väg tillbaka till hotellet från limousinkontoret fullt utrustad i hjälm och motorcykel och sårat ropade han "you don't recognize me?" Haha, nej. Inte i den munderingen men rösten var bekant...
Han guidar oss genom området där vietnameser grävde tunnlar för att ta sig från A till B under kriget och vi får se en propagandafilm från tiden. På området hör man skottlossning från skjutfältet där man för en ringa summa kan prova att skjuta med diverse bokstavsbeteckningar. Några i sällskapet provar detta, jag köper och äter en grillad majskolv och tycker det är lagom militärt, det heter ju kolv... Sedan är det återsamlibg och dags för tunnelkrypning. Jag avstår nöjt och filmar alla när de kommer ut i friheten igen.
På kvällen är det dags för avslutningsmiddag som intas på ett litet hål i väggen mellan hotellet och backpackergatan. Det är en utsökt middag och trots att det är sista kvällen med gänget så är alla glada. Vi går vidare till ett ölställe vi varit på förut (inte det med de klängiga tjejerna) och dricker lite många öl o lyssnar på bra musik. Vi går vidare och tappar bort många i sällskapet på vägen. En tapper skara på sex är kvar och slår sig ner på ett ölhak och träffar två trevliga svenskar och en lika trevlig kanadensare. Där dricker vi mer öl och sedan ska vi till en karaokebar. När vi väl hittar en känner jag att jag måste avvika. Om jag fortsätter kommer jag inte kunna åka hem imorgon pga divwrse symptom som brukar dyka upp efrer en kväll med för mycket öl. Jag och två herrar i sällskapet går tillbaka mot hotellet men känner ändå inte att kvällen är över. Vi köper en varsin öl och sätter oss i parken för att kolla in kvällslivet i Saigon. Det är en spännande blandning av galen trafik och människor på gatorna men även en park översållad av råttor som springer från skugga till skugga i jakt på mat.
Avresedagen äter jag frukost sent och packar sedan ihop allt så jag är redo att åka på eftermiddagen. Min rumspartner är kvar i rummet längre än mig så hon flyttar ner mina väskor till ett sv de två rum vi har hela dagen. De övriga rummen måste vi ut ur kl 12 och vi åker till flygplatsen kl 18 från hotellet. Jag och en bakfull reskamrat går ut på stan för att hitta en marknad att spendera våra sista Dong på. På vägen ser jag en skylt i fjärran om Lao, pot and bone vilket jag tolkar som att det kan vara ett hot pot-ställe. Vi har pratat om att gå och äta hotpot hela resan men inte lyckats hitta något ställe inom rimlig tid från beslutet att äta tills vi måste ha mat. Efter shoppingrundan återförenas vi med några andra på hotellet och bestämmer oss för att gå dit. När vi når entren ser det ut som om stället ibte alls är en restaurang utan en motorcykelverkstad men en av vakterna som sitter på en pall utanför viftar livligt in oss när vi ser lite vilsna och besvikna ut. Några steg innanför dörren finns en urmodern restaurang och varje bord har en kokplatta i mitten för att värma buljongen. Yes!!! Det här blir bra! Och det blev det. Vi beställde in två buljonger och tillbehör som nudlar, kött, svamp och grönsaker och sedan var det bara att köra. Det var mycket uppskattat! Kändes bra att kunna bidra till reseupplevelsen eftersom jag mest hakat på vad andra tänkt göra under resans gång.
Vi lämnar Saigon bakom oss och flyger hem via en mellanlandning i Bangkok där vi inte får kliva av och sedan vidare till Istanbul där vi har några timmars väntetid som spenderas på Starbucks. Kylan som slog mot oss när vi klev av i Istanbul blev lite av en chockartad upplevelse, jag var inte beredd att landa i verkligheten så fort. Kylan på Arlanda blev inte ett lika stort steg, då var jag mer förberedd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar