Dag 5 Seattle och transferdag till New York

Vi börjar dagen med frukost på samma ställe som första dagen. Vi har lite lättare att beställa frukost denna gång, käkar scrambled eggs med lax o lök. På samma restaurang kommer dessutom ett gäng poliser in för frukost. De har uniform samt cykelskor och parkerar cyklarna i rad utanför. Underbart!

Vi promenerar bort för att leta efter busshållplatsen men får till slut messa Donnan o fråga varifrån bussen mot Fremont går och det visar sig att den rosa elefanten är inblandad igen.

Vi åker över till Fremont och promenerar runt bland de små pittoreska husen på väg till chokladfabriken. 

Vi får plats på nästa tour som börjar med hårnät och chokladprovning ackompanjerat med info om organiskt odlade kakaobönor. Vi får prova 85%-ig choklad först, sedan 70% med sea salt, och 70% med apelsin. Sedan får vi två mjölkchoklader (böjer man choklad på det sättet?), en med chai tea och en med salted almonds. 

Vi promenerar sedan in i fabriken och får prova cocoa nibs och får se chokladen rinna ur en maskin. Det är varmt! Sedan processerar vi vidare in i köket där vi får prova några knepiga smaker på choklad, bl a finns varianter med whiskey, äppelcider, karamelliserad lök och ananas. Vi avslutar turen i shopen där vi kan spendera pengar. Byäldsten köper drickchokladspulver. 

Promenaden fortsätter ner längs vattnet i Fremont där det finns dinosaurier och vi får se en broöppning med en enormt stor båt som bogseras igenom på vattnet. Vi åker tillbaka downtown där vi besöker både Nordström och Macys, på cafeet på Nordströms äter vi en väldigt god brownie. Vi köper ett presentkort på Macys till Donnan och Ingenjören och återvänder till hotellet.

Ingenjören hör av sig o säger att Donnan är sjuk med feber och att vi inte kommer ses ikväll. Vi går förbi hos dem o lämnar över presenterna o hämtar min vinflaska som jag köpte i Woodinville. Sedan går vi till Zeekes och äter pizza och resterna tar vi med oss till hotellet. Detta är sista dagen i Seattle och imorrn åker vi till New York!

Dag 6, mellan Seattle och New York

Startar dagen genom att äta gammal pizza från igår o packa väskorna. Vi beger oss ner i foajén för att checka ut och tar tåget till flygplatsen. Det går smidigt men de har inte riktigt tänkt på att man har bagage med sig, vagnarna är ganska små. När vi kommer fram så inser vi att vi är här för tidigt så vi kan inte checka in än. Sedan händer något magiskt och vi hittar vårt flyg på väggen och kan checka in våra väskor. Vi käkar hamburgare o lyssnar på improviserad musik av en trubadur i vänthallen. 

Sedan upptäcker jag till min fasa att böcker är billigare att köpa i USA om man vill ha dem på engelska. Fastnar naturligtvis i affärerna men får bara med mig två böcker hem.  Flygresan går bra men jag får huvudvärk. Det är kaos bland tågen på Newark-flygplatsen och vi åker först åt ena hållet, sedan tillbaka en station och därefter vidare igen. Lyckas ta oss in till New York med tåget till slut och vi promenerar till hotellet kl 1 på natten i New Yorks gränder.

Dag 4 Seattle

Startar dagen med att gå till Cheese Cake Factory för frukost men inser att de inte öppnar förrän kl 11. Vi kliver runt i en stor båge till andra sidan stan och äter frukost på Lola igen. Jag tar en omelett men den är inte lika god som greek scramble jag tog igår. 

Efter frukosten går vi till ett convention center med många rulltrappor o vi traskar genom en park för att bli mötta av Donnan som visar oss sin arbetsplats Benaroya Research Institute. https://www.benaroyaresearch.org/ De har en knepig slogan som är "bring it on" vilket inte är självklart på något sätt. Jag är mycket imponerad av laborganisationen med ordning och reda och avundsjuk på IT-stödet de har med ett gäng programmerare och statistiker som gör de program forskarna behöver och ger feedback och justerar i samarbete med den som ska använda programmet.

Något som finns på många ställen i Seattle är "drive through withdrawal" där man kör in bilen och tar ut pengar ur bankomater som en annan köper hamburgare... Cash verkar mer viktigt i USA än hemma och det är kanske därför denna trend inte kommit hit och jag tvivlar allvarligt på att det någonsin kommer komma hit.

Vi promenerar ner till waterfront och spatserar runt i diverse turistbutiker. Vi sätter oss på en pir o kollar på båtarna och på personer som matar måsar. Vi åker hiss upp till Pike Public Market o kollar runt bland butiker och försäljningsstånd. 

Tar en öl på Pike Pub och blir lurade av skyltfönstret till en chokladbutik eftersom fönstret var fyllt med godsaker och butiken inte var det. 

Vi kryssar av en massa sevärdheter och ser den kända tuggummiväggen genom fönstret. Vi promenerar bortåt mot waterfront igen och passerar ett snurrande paraply mitt i en korsning. 

Promenerar hemåt med ömmande fötter. Pitstop på hotellet och sedan ner till Seattle Convention center för att träffa Donnan. Vi tar bussen upp till Capitol Hill och käkar fish n chips på Quills Inn som ligger mitt i det ungdomliga kvarteret. Känner mig mer hemma här än i stan nedanför backen. Vi tar en sväng runt husen som är på väg att renoveras och tar en glass på Molly Moon's Ice Cream ( http://www.mollymoonicecream.com/ ). Tvärs över gatan spelas cykelpolo med plastklubbor. Vi slickar glass och kollar på genom staketet. 

Dag 3 Seattle

Vaknar utvilad och har inte migrän för första morgonen på hela resan. Vi har ingen tid att passa så vi kommer inte iväg från hotellet förrän vid 9. Vi går ut och spontankliver in på Lola för frukost. Vi får sitta i lobbyn o vänta ca 20min på att få ett bord. Lobbyn har typisk amerikansk trumpetmusik och en obligatorisk gasfejkeldstad. Ovanför visas bilder från olika ställen på globen som man bör se om man har tid över. Hotellet heter Ändra märkligt nog... Lolas frukost var ruskigt god, jag tog scrambled eggs med getost, basilika, körsbärstomater, bacon, toast och kaffe. Nice. Byäldsten glömmer hela tiden att fotografera sin mat o har därför alltid tre tuggor i bilden.

Vi promenerar i regnet bort mot Seattle center där vi går direkt till Duck Tours. Vi har 7 min på oss att kolla in souvenirshopen och hinner även förbi bajamajorna innan vi får gå ombord. Touren börjar med att mannen som kör oss visar oss säkerhetsutrustningen på bästa flygvärdinnemaner, och samtidigt meddelar att han fick jobbet imorse. Hattarna byts lika snabbt som musiken och skämten. 

Varje gång vi kör förbi någon som ser ut att ha tråkigt utbrister han "Hola, mjiau!" och vinkar. Vi åker runt downtown och upp via Queen Anne för att ta oss ner till Union Lake där bussen växlar om till båt och beger sig ut på öppet vatten med fin utsikt över stan. Vi ser sjöflygplan lyfta, husbåtar guppa, broar sträcka sig, joggare flämta, båtar gira och vågorna stänka. Väl tillbaka på utgångspunkten går vi till Starbucks och köper kaffe och kaka, det behövs efter den vilda sjöfärden.

Efter det välförtjänta kaffet promenerar vi över till Chihuly Garden and Glass ( http://www.chihulygardenandglass.com/ ), med underbara glasskulpturer. Vi tog massor av foton, om ni någonsin åker förbi någon av Chihulys utställningar så ta tillfället i akt och se dem! Googla hans namn och klicka på bilder så kommer ni få många vackra färger på näthinnan. 

Efter glasutställningen åker vi upp i Space Needle och spanar in de stora spindlarna på taken runt omkring. Föga anade vi att vi åt kaka och drack kaffe under sådana vidunder... Jag köper en kylskåpsmagnet och Demidon köper en mugg som souvenirer.

Efter Space Needle har vi två timmar på oss att ta oss igenom EMP museum ( http://www.empmuseum.org/ ) som visar Music + Sci-Fi + Pop Culture. Demidon och jag fastnar omedelbart på Sci-Fi-avdelningen där de visar skräckfilmer, dokumentärer, kostymer, masker och annan kuriosa från flera generationers sci-fi och fantasyfilmer. Byäldsten sätter sig trött på en bänk och väntar tålmodigt medan vi två står flera minuter i varje monter och diskuterar episoder ur Dr Who med alla sina Daleks eller vapnen i MIB. Min favorit var förstås en alienhybrid. När vi äntligen kommer ifrån denna avdelning finner vi en fantasyavdelning och vi fastnar igen bland drakar och demoner och Harry Potterkläder, denna gången fastnar till och med Byäldsten vid montrarna. Efter detta springer vi snabbt igenom musikavdelningarna som har utställningar om gitarrens utveckling, Jimi Hendrix och Nirvana som ju kom från Aberdeen en bit utanför Seattle. Inget kunde slå de två första hallarna vi var i. Febrilt försöker jag googla om det finns liknande museum i New York men hittar inget... Funderar på om min nästa resa utomlands bör gå till en stad med liknande museum. Vi tar monorailen hem, resan är en station lång och längre än så kan man inte åka med tåg i luften i Seattle.

Vi kliver av monorail i shoppingcentret bakom vårt hotell och hittar en "How smart is your brain"-affär som vi kliver runt i. Hittar inget direkt lockande så vi går till hotellet och slappar en halvtimme innan det är dags att möta upp värdparet. Vi promenerar iväg till Cheese Cake Factory och blir besvikna över att de inte har likadana kläder som i The Big Bang Theory. Jag och Byäldsten äter hamburgare toppad med en friterad boll med Mac n' cheese. Knepigt men gott, detsamma gäller förresten de sweet potato fries jag valde till. Två saker avbockat på matlistan i USA, makaroner med ost och sötpotatis. Till efterrätt köper vi hem cheese cakes som vi tar med oss ut på stan. På vägen till hotellet passerar vi en butik med massor av husgeråd och annat, Byäldsten och Demidon är avundsjuka på min praktiska flaska som filtrerar vatten så även de köper en var sin. Vi går vidare till en butik som heter Bed Bath and Beyond eftersom Byäldsten dessutom är på jakt efter en bred hotellkudde och har hotat med att ta med den från hotellet hem. Vi hittar en king size kudde som hon dessutom får vaccumförpackad av butikspersonalen. Jag hittar en banansparare och en regnbågsfärgad silvertejp och jag vet precis vem som ska få den när jag kommer hem :)

Byäldsten pressar nöjt ner den vaccumförpackade kudden i Demidons resväska eftersom den väskan hon själv har med sig var sprickfärdig redan i Stockholm... Demidon skakar långsamt på huvudet och suckar trött då pressandet pågår, och under resans gång blir ytterfacket där kudden ligger tjockare för varje dag.

Dag 2 Seattle

Vi träffar Donnan och Ingenjören utanför hotellet tidigt söndag morgon. Vi går till ett frukostställe som har en lite annan typ av frukostmeny, och jag väljer yoghurt med hemgjord müsli och frukt och det är delikat. Vi åker buss till Ballard norr om downtown Seattle och kliver av i en stadsdel som är väldigt vacker. Vi besöker farmers market och doften av grönsaker och frukt, brända mandlar, handgjord tvål, kanderade äpplen och färgerna från alla hantverk gör att jag förundras varför vi inte har mer av detta i Sverige. 

Storleken på dessa persikor är som en hand, de är enorma och vad är Dino Plouts för något? Verkar vara någon form av hybrid mellan plommon och aprikos, nu ångrar jag att jag inte köpte en och smakade. Donnan köper päron och äpplen. Hos en annan försäljare köper jag en ask med hemgjord kola med smak av absinth, åh, den var så god! 

En glasblåsarverkstad har öppna dörrar och man får gå in och titta på när de blåser glas. Vi går förbi ett cup cake-café och Donnan är mycket bestämd med att det är där vi ska fika. 

Vi passerar en bokhandel med en del intressanta titlar i skyltfönstret. 

Det börjar regna lite smått och vi tar bussen ner till Ballard docks för att titta på laxtrappan. När vi kommer fram regnar det ordentligt och enligt Donnan och Ingenjören kan man lätt se vilka som är turister och vilka som är Seattleinvånare på paraplyanvändandet. De som bor i Seattle använder inte paraply eftersom det ofta blåser samtidigt och har därför mer praktiska skaljackor med huva. I Ballard docks får vi en beskrivning av laxens livscykel av en kvinna i typiskt amerikansk park ranger utstyrsel. Det där med uniformer verkar vara djupt rotat hos människorna på andra sidan Atlanten. Det ska synas vem du är. Efter laxens hoppande tar vi oss tillbaka mot busshållplatsen och åker tillbaka till stan. Frågan är om vi tjuvåker, vi viftar lite med biljetten framför chauffören som inte tittar på biljetten. Bussarna har ställ fram som gör att man kan ta med en cykel om man vill. Jag ser en man med väldigt osexiga cykelbyxor och loafers som baxar på cykeln framtill på bussen. Donnan upplyser oss om att vi ska äta pizza till lunch på Zeekes, och två medium size pizzor räcker för oss 5 att dela på. Getost på pizza är riktigt gott.

Efter maten går vi förbi en rosa elefant mot butiken REI där jag köper en ryggsäck, klämbara tvålflaskor och en mycket uppskattad vattenflaska som filtrerar bort klorsmaken på kranvattnet. Klämflaskorna är gulliga o sitter bra på väggen med hjälp av en sugpropp. Perfekt för gymmet. REI har en liten regnskog utanför affären mitt i stan med vattenfall och massor av grönska där man kan provpromenera skor. Vi promenerar hemåt i regnet och diskuterar hur många Starbucks det egentligen finns i en amerikansk stad.

Vi vilar på hotellet en stund och får meddelande om att vi ska till Umi Sake House för att äta mat senare på kvällen. Vi promenerar bort till restaurangen i blåst, det är egentligen inte kallt men det känns kyligt i vinden. Vi får ett bord längst in i matsalen och beställer lite olika sushis och tempura. Kvällen avslutas med friterad glass och cheese cake. Vi promenerar mycket nöjda till hotellet och det går bättre att hålla sig vaken idag jämfört med igår.

Dag 1 Seattle

Dagen börjar med att vi går upp tidigt och per automatik trollar fram ett duschschema som innebär att äldst duschar först. Av någon anledning hålls detta schema hela semestern, måste ha utkristalliserats redan i unga år. Vi träffar Donnan och Ingenjören kl 7.30 utanför hotellet och de ser trötta ut, förståeligt eftersom det är lördag och man oftast brukar ha sovmorgon och inte släpa runt på morgonpigga turister. Morgonen startar med frukost på typisk amerikansk frukostrestaurang. Vi blir lite förvirrade av den enorma menyn och jag minns svagt att jag litade blint på mitt sällskap sist jag var i USA när det kom till frukostmenybeställningar. Byäldsten och Vonstryk känner att de har ett ungefärligt hum om hur det funkar och jag ger servitören min frukostbeställning. Hon vänder sig sedan till Byäldsten som direkt replikerar " Samma som hon" och pekar på mig i ren chock. Servitören vänder sig sedan till Vonstryk som säger "samma som dem" och ser väldigt nöjd ut. Well, de gjorde inte om det efter det :) Inte för att jag beställde något konstigt, utan mest för att det var roligare att prova något annat än toast, bacon, hash browns och ägg.

Efter frukost var det dags för promenad genom stan, vi kliver ner till Olympic Sculpture park där vi med fulla, mätta magar tittar på när ett tiotal personer tränar cross fit genom att ligga och kräla på grusvägen i armhävningar och situps. Kändes bra att vända dem ryggen och istället inspektera den röda kolossen som står i parken. Någon sade att det skulle vara någon typ av fågel, man kan läsa mer här om man är intresserad: http://www.seattleartmuseum.org/visit/OSP/AboutOSP/default.asp

Vi kliver vidare och vandrar förbi ett metallträd som någon har planterat i parken:

Vi fortsätter förbi Space Needle, går via monorail ner till ett doughnutcafé där en enorm mängd munkar köps för att ha med på utflykten som snart ska starta. Donnans och Ingenjörens lya ligger i ett hus som inte riktigt påminner mig om ett svenskt bostadshus. I bottenvåningen finns en stor lobby med restauranger, caféer och butiker, ska erkänna att jag bara minns att det var massor av människor och det kändes som att gå i en galleria. Lägenheten har utsikt över en grop med grävmaskiner, men det nya huset kommer ändå inte skymma utsikten österut helt. Vi åker ner i källaren och baxar in oss i en zipcar för att åka ut på äventyr. http://www.zipcar.com/ Det är en så bra idé, jag önskar att det fanns en bilpool i mitt område också, måste kolla om det finns. Man loggar in på internet och bokar en bil och så går man ut på stan och hämtar den. Bostadshuset värdparet bor i har några parkeringsplatser i källaren vikta åt zipcars så att de som bor i huset kan hyra dessa enkelt. Man lånar från en plats och lämnar tillbaka på samma plats. Väldigt enkelt.

Vi åker österut  till Snoqualmie falls ( http://www.snoqualmiefalls.com/ ) och tar lite bilder. På vägen dit åker vi förbi nybyggda områden som ser väldigt skandinaviska ut. Även naturen känns väldigt bekant, känns som hemma :)

Något jag reagerade på när jag var i Seattle är att människor man möter på gatan ser väldigt skandinaviska ut om man jämför med t ex New York som är betydligt mer blandat. Vi hörde dock svenska, norska och danska betydligt oftare i New York än i Seattle. Nåja, efter fallen åker vi vidare till Woodinwille som ligger mitt i ingenstans känns det som. Vi kör genom skog och fält och små samhällen på vägen dit.

Där finns flera vingårdar och även ett ölbryggeri. Vi besöker en av de större vingårdarna som hette Chateau Ste Michelle Winery och spanar in alla saker man kan köpa, förkläden till vinflaskor, glas, underlägg, tavlor, flaskor, skålar, korkar, tröjor, tyger, picnic-korgar. Vi äter lunch på ölbryggeriet och provsmakar deras öl. Glasen rymmer ca 2dl.

De bärnstensfärgade var mina favoriter, har lite svårare för de riktigt mörka och de ljusaste är lite trista i längden. Efter lunchen var det dags för vinprovning, vi började med denna lista som ni ser på bilden:

Vi köpte ingen flaska på detta ställe, men på nästa (http://www.alexandrianicolecellars.com/) köpte jag en flaska vitt som var mycket gott.
http://cart1.bloyal.com/Alexandria/AlexandriaWebStore/ANCELLARS/WHITES/819/2012-Shepherd%27s-Mark
Donnan upplyste mig även om att Viognier är den bästa druvan att göra vin på. Jag är benägen att hålla med, den var väldigt bra.

Vi åker tillbaka till Seattle efter att ha svängt förbi ett whiskeybryggeri som tyvärr stängt för dagen. Eftersom vi har lite jetlag så tar vi en lugn stund på hotellet innan vi går över till värdparets lägenhet för middag. Dock är vår jetlag ganska ordentlig så vi får ge oss några timmar senare. Många intryck från dagen och att träffa nya människor gör hjärnan trött och vi somnar fort.

Sail!!

Ett inlägg emellan alla frekventa USA-blogposter är en berättelse om en liten uppenbarelse jag fick i biomörkret i fredags. Innan filmen började (såg Captain Phillips) så kom några trailers om andra filmer man eventuellt kunde finna intressanta, och den ena var accompanjerad av en musik som fick mig att falla fullständigt pladask. Det var en trailer för The Councelor som lyckats få till en 10-poängare genom att kombinera väldigt många bra skådespelare i en och samma film (bara det skulle vilja få mig att se filmen) och lägga på låten Sail från Awolnation. Jag vet inte om jag hört den förut men på något sätt kändes den otroligt bekant och på samma gång ny. Precis så där som det känns när något är väldigt rätt. Nu lyssnar jag på den hela tiden :) o jag är så nöjd o längtar tills jag ska se filmen även om denna låten kanske bara finns med i trailern och hela filmploten är avslöjad i teasern.

Awolnation:
http://www.youtube.com/watch?v=PPtSKimbjOU

The Counselor:

http://www.imdb.com/title/tt2193215/?ref_=fn_al_tt_1

Så startar äventyret

Nå, så har dagen kommit då jag ska uppdatera alla med vad som hände på USA-resan. Jag skrev "dagbok" för att komma ihåg allt, det är tur det för jag hade glömt hälften om jag inte gjort det. I efterhand inser jag hur mycket intryck vi faktiskt fick och hur mycket som man glömmer för att sedan genast minnas igen på grund av ett enda litet ord eller en bild. Nåja, här är en sammanfattning och några bilder att ackompanjera upplevelsen. Jag har delat in resan i flera inlägg eftersom det annars skulle bli alldeles för mycket text och bilder för ett blogginlägg och istället borde ges ut i bokform.

Resan startar en sen torsdagskväll i September 2013, jag har precis lyckats packa min väska lagom tung och blivit serverad en middag som jag planerat men inte lagat. Jag hade hjälp av två minions som lagade mat medan jag packade min väska och ojade mig över om väskan var för stor och jag eg skulle ha en mindre väska med mig. Då väskan är färdigpackad inser jag att min packning inte får plats i den mindre väskan men att den stora väskan är större än nödvändigt så jag är inte helt nöjd. Mina minions är dock mycket väluppfostrade och lagar utsökt middag efter mina instruktioner. Den ena minionen kan kallas Byäldsten och den andra föredrar Vonstryk och kan hittas här: http://vonstryk.deviantart.com/gallery/ där även en del bilder från resan ligger.

Jag blir beordrad att vara förare då Byäldsten inte vill köra bil i Stockholm, hade något med dåligt ljus och trafik att göra vilket är ganska essentiellt då man kör bil på kvällen. Färden går bra och vi sover på madrasser hemma hos Vonstryk för att på morgonkvisten ta en tidig förbeställd taxi till flygplatsen. Vi är där i god tid och jag tror aldrig jag varit igenom incheckning och säkerhetskontroll så snabbt vid utlandsresa med stort bagage någonsin. Eloge till Arlanda som trots enorma amerikanska säkerhetskontroller lyckats göra det smidigt. Tror jag blev kontrollerad fem gånger för antingen pass, boarding pass, eller väskornas innehåll innan vi kliver på planet. Det började redan innan incheckning, vi blev kontrollerade för att ens ställa sig i kön till incheckning :) Nåja, någon timme i taxfreen gav mig tid att boosta godisförrådet jag hade med mig till de svultna utvandrarna Donnan och Ingenjören ( http://belltown98121.blogspot.se/ ). En bild på ursprungsförrådet ser ni nedan. Toppar med djungelvrål och ännu en påse med gott o blandat. Killen i kassan på ICA kollade lite konstigt på mig när jag handlade detta tillsammans med potatis och kyckling men han sa inget, han var väluppfostrad och professionell men hade antagligen funderingar över hur mycket godis en person egentligen kan äta utan att dö av sockerchock.

Inser nu att jag inte ens börjat komma in på resdagboken än och att det antagligen kommer bli ett inlägg per dag i denna takt på skrivandet...

Väl ombord på planet så blir vi serverade salta pinnar i kringelform och valfri alkoholfri dryck i väntan på lunchen som består av kött o potatis. Jag avverkar tre filmer, först Iron Man 3 som var bättre än väntat men lite knepig och hade en plot som inte riktigt blev logisk. Därefter kollade jag på The East med Alexander Skarsgård och Ellen Page (en film med dem två kan inte vara dålig rent estetiskt) och blev återigen överraskad över att filmen var helt ok. Sedan såg jag G.I. Joe Retaliation och minns inget av den så jag antar att mitt intryck inte var överväldigande. Efter det valde jag att inte se fler filmer utan lyssna på musik istället. Under oss mötte Atlanten den nordamerikanska kusten.

När vi landar i New York på Newarks flygplats 8 timmar senare blir vi återigen förvånade över hur snabbt vi kommer igenom tullen, trots major screwup av tullpersonalen blir vi accepterade som ofarliga turister och släpps igenom spärrarna för att hämta väskorna (ena instansen delar på en familj, den andra kräver att man ska gå tillsammans). Vi går igenom fler säkerhetskontroller och det är ingen kö!? Detta är ovanligt. Sedan har vi fyra långa timmar på flygplatsen i väntan på nästa flyg som ska ta oss till Seattle. Vi spenderar tiden med att desperat försöka surfa på flygplatsens otroligt dåliga wi-fi och att försöka komma på var vi ska äta. Nästa flyg består av 6 timmars slöande utan mat på bästa middagstid. Det blir en delad kycklingsallad och till efterrätt en fruktsallad fylld med knepiga melonbitar, är inte säker på att allt var melon, de orange bitarna kan ha varit papaya. De var ingen höjdare. Vattenmelonen var god men vet inte om Byäldsten och Vonstryk var så nöjda över att de bitarna försvann så snabbt.

Väl på planet mellan New York och Seattle så visas After Earth med Will Smith och hans son. Vonstryk såg den på vägen över Atlanten och rekommenderade den inte. Jag tittar på bilderna utan att lyssna på ljudet utan lyssnar på musik ist. Känns som om jag inte behöver ljudet för att inse vad som händer/sägs, den känns tråkig och förutsägbar. Somnar och vaknar om vartannat med Lynx och Phutureprimitive i lurarna. Resan känns inte alltför lång ändå och vi landar trötta i Seattle runt sex på kvällen lokal tid, dvs ca kl 3 på natten svensk tid. Då har vi varit på resande fot i 20 timmar. Efter att vi hämtat ut väskorna letar vi, efter Donnans instruktioner, efter en man i varselväst som ordnar taxis till resande turister. Vi finner honom i ett parkeringshus efter diverse omvägar och blir hänvisade till en minibusstaxi med en glad man som beklagar sig över vädret, det har börjat ösregna idag "vilken otur för er". Heh...

På vägen in till downtown Seattle möts vi av en vägg av regn, vi ser knappt något genom rutorna. Är taxin vattentät? Hade känt mig lugnare med Duck Tours fordon faktiskt (mer om vad detta senare men för den vetgiriga finns info här: http://www.ridetheducksofseattle.com/). Vi kommer fram till hotellet, checkar in, dumpar väskorna på hotellrummet och går ut på stan för att inhandla lite snacks till middag. I affären hittar jag även denna spännande produkt som jag tog kort på. Blev tvungen att googla det: http://drinkneuro.com/

Vi skippar neuro-drickan, sköljer ner snacksen med klorerat kranvatten och somnar ganska snabbt med ett regnigt Seattle utanför hotellfönstret.