Trots att halva gruppen hostar och nyser (mig inräknat) så är stämningen på topp och vi ser fram emot strand och bad. Vi går förbi ett apotek och införskaffar strepsils, plåster och sårbehandlingsmedel för infekterade myggbett och diverse annat och åker sedan till Otres beach 2 med tuktuk. Stranden är precis vad den ska vara: nära turkost vatten, vit, full med solstolar och god öl. Vi ligger här hela dagen och degar i solen. Lunchen blir en smärre katastrof då en person får fel mat och inte kan äta den pga allergi, en får fläsk ist för kyckling och den tredje får fisk ist för kött... dessutom känns köket sådär halvrent så vi förväntar oss magsjuka till dagen efter.
Vi åker hem från stranden efter att ha inväntat solnedgången. Väl vid hotellet bestämmer vi att vi går ut och äter med halva gänget och råkar välja samma ställe som vi ska till dagen efter för nyårsmiddag. Kvällen blir kort för mig, hänger en stund på hotellet med de anfra men går o sover ganska tidigt för att bli av med förkylningen. Dessutom är en hel dag på stranden ganska uttröttande.
Nyårsafton startas med att jag beställer frukost som tar över en halvtimme att få vilket innebär att vi måste lämna hotellet innan jag hinner få den. Vi ska nämligen iväg med båt till ön Koh Rang Samloem för att hänga på beachen hela dagen. Det är en speed boat vi åker med och den tar ca 45 min ut till ön. Vi kliver av i Saracen Bay och blir rekommenderade att promenera över ön till Lazy Beach på andra sidan där vågorna är lägre. Promenaden är inte speciellt lång, typ 20min, men i den värmen och med hosta o snuva så är det inte så kul. När vi kommer fram är resorten på den sidan ön stängd för ett privat sällskap så vi kan inte köpa något i baren eller att äta. Efter några timmar börjar vi behöva mat så vi går tillbaka till Saracen Bay som är betydligt livligare och äter lunch. Enorma getingar försöker sneaka till sig matbitar från tallrikarna men motas ständigt bort av viftande turister med uppspärrade ögon. Jag äter nudelsoppa med grönsaker. Sedan softar vi ett tag ackompanjerade av kambodjansk topplistemusik tills det är dags att åka tillbaka. Sperd boaten tar lite längre tid på vägen tillbaka och har några fler stopp så vi hinner se solnedgången och väl tillbaka på stranden i Sihanoukville ser vi hur massorna av folk börjat samlas för nyårsfesten senare på kvällen. Hela stan är på fötter, trafiken är livlig och på varenda bar sitter folk. Vi går till hotellet och gör oss iordning till kvällens nyårsmiddag på samma ställe som igår. Vi får flera olika rätter och speciellt en sallad som är jättegod. Jag beställer in en ananas och mangosmoothie och tar några klunkar men känner direkt att jag inte kan dricka mer. Hela tungan kliar och jag känner hur svalget svullnar upp lite. Jag har kännt kli när jag ätit färsk ananas någon enstaka gång tidigare men kanske nu i kombination med förkylningen så blev det värre. Jag får iaf en anti-histamintablett av en resekamrat och känner ingen försämring så allt gick bra.
Vi går till hotellet och hämtar champagne och lämnar alla värdesaker. Jag tar inte med kamera eller mobil så jag har inga bilder men nyår på stranden i Sihanoukville var såå häftigt! Alla är glada, hela stranden är full av folk som släpper upp lyktor och skjuter raketer. Vi står i ena änden på stranden så vi ser hela strandsträckans fyrverkerier. När vi närmar oss tolvslaget kulmnierar det och det skjuts upp raketer till höger och vänster. Bredvid oss gräver de ner en stor pjäs och alla börjar backa undan. Straxt börjar det flyga upp fyrverkerier men något går fel i boxen och den exploderar på stranden. Tryckvågen är ordentlig och värmen känns verkligen. Jag känner sand och rester från fyrverkerierna slå mot benen men vi klarar oss oskadda om än lite omskakade. Några som stod närmre såg inte glada ut. Krutrester rasar från skyn och man blir alldeles grå på huden. Bara tur att man inte fick någon raket eller glödande bitar i håret t ex. Långt efter tolv syns lyktor o raketer, det verkar aldrig sluta.
Dagen efter går vi ner till stranden, det verkar som om man städat sin landremsa som hör till baren så mestadelen av stranden är röjd. Ett ställe verkar inte ha stängt alls och har ett tappert festande gäng som fortfarande håller igång. De måste gå på något mer än alkohol. Vi hinner precis med en pizza innan bussen mot Phnom Penh avgår och på bussresan tar vår chaufför upp fler passagerare varav en är munk, så vår chartrade buss är helt plötsligt kollektivtrafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar