Dagen börjar med en spännande shuttle bus-upplevelse. Jag bestämde mig för att ta hotellets shuttle bus till sjukhusområdet där heldagsmötet för IMSGC ska hållas och insåg att jag borde frågat hur lång tid det skulle ta att åka dit. Det var flera stopp på vägen och jag fick hoppa av sist då chauffören redan planerat resten av resan och jag kom ner till lobbyn 1 min innan bussen gick. Jag fick dock en trevlig pratstund med chauffören på vägen dit även om jag kom fram 20 min senare än jag tänkt. Det gjorde dock inget då schemat ändrats och vi skulle börja mötet 30 min senare än tänkt så jag hann äta upp min frukost i lugn o ro.
På mötet är vi ca 40 personer och det är svårt att inte bli star struck då 90% av alla på mötet är de högst rankade MS-genetikerna i världen som alla har stora forskargrupper. Där får jag vara med och sitta och lära mig hur de stora inom mitt forskningsområde jobbar. Jag är mycket glad att jag tillhör en grupp där postdocs får delta i denna typ av möten.
Efter mötets slut promenerar jag o en kollega genom en park i Fenway och upp mot konferenscentret. Där skiljs vi åt och jag promenerar söderut mot hotellet. Det är mycket fint väder och det tar ca 25 min att gå "hem". Väl på hotellet passar jag på att dumpa ryggsäcken, slappa lite och ta en snabb dusch för att sedan promenera upp till beacon hill där vi ska ha middag med hela karolinskagänget. Jag bestämmer mig för att promenera upp längs med Massachusetts Avenue och sedan svänga av österut på Tremont Street o följa den hela vägen till parken uppe i stan. Det tar ca 1h att gå i lagom takt och restaurangen heter Carrie Nation cocktail pub. De har mycket trevlig personal och jag äter en Bostonspecialitet kallad clam chowder till förrätt och en mac and cheese som huvudrätt. Efter restaurangbesöket haffar vi en taxi hem.
Torsdagen blir första dagen för mig på konferensen, men den började eg redan igår då jag var iväg på mötet. Dagen blir intensiv och föreläsningarna många. Det gäller att hitta strategier för att hålla sig vaken. Att äta lunch är en generellt dålig idé då jag alltid har svårt att hålla mig vaken efter att först äta mat och sedan sätta sig i ett mörkt rum och lyssna på någon som babblar om saker jag knappt förstår på engelska, gärna med utländsk brytning för extra bra effekt... Att äta något pilligt medan man lyssnar brukar funka om sömnen är illavarslande nära, t ex en mandarin eller ett äpple som låter lite för mycket så man måste koncentrera sig på att äta försiktigt. Att ha ett vattenglas stående på golvet gör att man vaknar till varje gång man lutar sig fram för att ta en klunk. Att lyfta fötterna från golvet precis så mycket att sulorna precis ska till och lämna golvet funkar också. Att komma på en fråga om föreläsningen som man kan ställa till kollegan bredvid brukar också väcka denne. Funkar inget annat har man två val. Lämna lokalen och gör något annat med tiden eller slut ögonen o hoppas på det bästa. Beslutet fattas oftast beroende på hur safe det är att sluta ögonen utan att någon märker det. Oftast behöver man bara "starta om hjärnan" genom att släppa allt helt för någon minut och kvickna till när man känner "nicken".
Efter en lång dag på konferensen där jag trängts med alla posterspanare går vi till cheesecake factory och softar lite. Jah beställer en smokehouse burger med sallad till. Jättegott. På väger hem köper jag en citronmaräng-cheesecake som jag njuter av på hotellrummet efter promenaden hem resterna sparas i kylen till dagen efter. Det går inte att äta en hel bit cheesecake på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar